Jobbar mot våldtäkt i krig

Textstorlek:

Läkaren Denis Mukwege har hyllats för sina insatser för våldtäktsoffer på Panzisjukhuset i Kongo. Röntgensjuksköterskan Kerstin Åkerman, uppvuxen i Bie utanför Katrineholm, har varit med och byggt upp verksamheten. Nu visas filmen om Mukwege för första gången i svensk tv.

Annons:

– Som i så många andra krig ingår våldtäkter på kvinnor som en slags krigsstrategi, säger Kerstin Åkerman.

– Det är grova skador, de kan också ha blivit knivskurna eller skjutna i underlivet.

Tillsammans med Pingstmissionens utvecklingsarbete har hon varit i Kongo flera gången.

– Första gången jag träffade Mukwege var 1993, innan jag skulle ut en period 94-95. Så det är länge sedan, säger Kerstin.

– Det känns bra att jag kände Mukwege innan han blev så ”populär”. Man ser på folk på ett annat vis om när man har lärt känna dem som en vanlig människa.

Då skulle Kerstin arbeta med att lära ut röntgenarbetet på ett sjukhus i Lemera där Mukwege var läkare.

– Han är en visionär och tyckte inte bara att jag skulle ta en och en att lära, utan hålla en hel kurs.

I slutet av 1990-talet bröt kriget ut. Som tur var hade planerna på Panzisjukhuset godtagits innan krigsutbrottet och första grundstenen var lagd. Därmed var marken paxad och sjukhuset kunde börja byggas 1999.

Sjukhuset har blivit känt tack vare Mukweges arbete. Hit kom många våldtäktsoffer.

– Mukwege är specialist inom gynekologi, så det var naturligt att han började behandla dem. Han såg att det kom fler och fler, och tyckte att man inte bara kunde reparera kvinnorna, utan att man var tvungen att angripa grundorsakerna. Det var så det började.

Kerstin har sett många våldtäktsoffer under sina besök. Kvinnornas skador tar ofta lång tid att behandla, det kan ta flera år.

– Speciellt unga offer kan behöva opereras och sedan måste de växa till sig, så att de är fullvuxna när de fortsätter behandlingen.

Kerstin har varit i Afrika i flera omgångar och arbetat. Senast i höstas var hon i Kongo och arbetade framförallt med änkor. Eftersom hon var där kunde hon inte se dokumentären om Mukwege som visades på olika ställen i Sverige i höstas.

Filmen har varit omdiskuterad och i Kongo har den förbjudits att visas eftersom den sägs svärta ner bilden av landets militär.

Kerstin tycker det är viktigt att informationen om vad som händer där sprids.

– Jag är också ute och berättar i kyrkor om det här och en del av de jag möter har inte en aning om att det sker.

Filmen gick i måndags och visas igen på kunskapkanalen på söndag kväll.

Annons: