Är jag inte svensk?

Textstorlek:
Annons:

Jag har alltid känt mig svensk uti fingerspetsarna. Älskar våra högtider – jul, påsk, midsommar, älskar den svenska naturen och har ill och med återinträtt i den svenska statskyrkan. Jag har den svenska folkhemspolitiken att tacka för att jag, arbetarflickan från Hammarbyhöjden, fick möjligheten att utbilda mig efter studentexamen. På Stockholms Universitet har jag studerat statsvetenskap. socialantropologi och folklivsforskning. Dessutom har jag studerat fyra år på Kungliga Musikhögskolan. Utan att betala ett öre för dessa utbildningar. Dessutom fick jag studielån av den svenska staten så att jag inte behövde jobba samtidigt. Jag har gladeligen betalat skatt sedan jag börjat arbeta. Skatt är en självklarhet anser jag.

Genom mina studier och genom min musik har jag mött andra kulturer som hänfört mig i sin olikhet. Jag har studerat arabisk musik, bulgarisk sångteknik, pygmésång från Gabon, jojk från Sapmi och kulning från Västerdalarna. Jag har känt igen kvartstonerna hos kulningen i den arabiska musiken, de blå tonerna i den afroamerikanska bluesen som färgat hela den västerländska populärmusiken. Allt blandas, tillför något nytt som utforskas av oss nyfikna männsikor. Ingen kultur är statisk, aldrig någonsin. Människor reser, vandrar av fri eller ofri vilja mellan kontinenter och för med sig nya klanger, nya ord och berättelser.

Nu har jag dock förstått att mitt svenska medborgarskap inte är en självklarhet, att jag faktiskt i framtiden kan förlora min rätt att vara en del av nationen Sverige. För i ”nationen Sverige” , som ett visst parti uttrycker det, finns bara de personer som har exakt samma åsikter om vad svenskhet är som ledarna för detta parti. Själv anser jag att alla som är svenska medborgare är svenskar. Inför vilken kommission kommer jag att förhöras och till vilket läger kommer jag att föras? Vem kommer frånta mig mina rättigheter?

I sitt principprogram skriver detta parti bland annat: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet, eller kultur”. (sidan 15 i Principprogrammet).

Nej, jag är inte drastisk. Jag är rädd.

Annons: