Tusentals deltagare har ridit på fjordingarna

Textstorlek:

Sammanlagt 11 000 tjejer har hittills sovit i våningssängar, ryktat hästar och hittat nya kompisar på fjordhästlridlagren på Taffsnäs gård utanför Björnlunda. – Det är lika många som invånarantalet i Gnesta kommun, säger Janne Klangestam.

Annons:

I 55 år har det varit ridläger på Taffsnäs. Nu pågår sommarens sista läger. 35 gula fjordingar står uppställda på gårdsplanen för att borstas mimutiöst noga – det är rykttävling.

Cornelia Lind från Älvsjö putsar på Gullfrost som står och småsover under tiden. Evelina Åsberg, Alice Sandberg och Klara Gunnarsson kommer fram och pratar lite under tiden.

De fnittrar när de berättar om gårdagens spökrunda.

– Innan det är dags var det så spännande, men när vi gick var det läskigt, berättar Cornelia.

– Jag var livrädd, det var kolsvart ute, säger Evelina.

Men dagen efter är det bara kul. Flera av deltagarna är återvändare till Taffsnäs. För Cornelia är det fjärde gången. Hon liksom flera av de andra tjejerna hoppas få bli ledare när de blir lite äldre.

– Ledarna är jättebra. De är roliga och snälla, säger Alma.

Annars är det hästarna och kompisarna som ligger i topp. Tjejerna berättar att de har badat med hästarna och gjort egna käpphästar, men roligast verkar det vara att galoppera på fälten.

I sommar är det cirka 35 deltagare på varje veckoläger. Under årens lopp har verksamheten både växt och krympt.

– När pappa startade 1963 var det i liten skala med 12 deltagare, berättar Janne Klangestam.

Pappa/farfar Börje var förtjust i fjordingar och höll också på med avel.

– Pappa och en till var pionjärerna som plockade in fjordhästarna till Sverige. Det var inte populärt när jag föreslog att vi skulle ha lite andra hästar i ridlägerverksamheten. Nu tycker jag att det är bra att vi enbart har fjordingar, säger Janne.

Nu lämnar Janne över verksamheten mer och mer till Terese – tredje generationen som arrangerar ridläger Taffsnäs och nionde generationen på gården.

– Vi har deltagare vars mamma och ibland mormor varit på läger här, generationer av lägerdeltagare, säger Janne.

Han är uppväxt med lägerverksamheten, och det är Terese också.

– Jag fick själv vara med på läger när jag var barn och sedan fick jag börja jobba. Vi gör så med intresserade elever. Vi ser hur de behandlar sina kamrater och hästarna. Verkar de passa och är intresserade får de gå ledarutbildning och sedan börja jobba på lägren, säger hon.

Fjordingarna ser speciella ut. Det är en lite kraftig häst som även används i körning.

Alla fjordingar går i gult, men i lite olika ton. Över ryggen löper en svart ål och manen är kortklippt. På Taffsnäs har de klippt in en siffra på rumpan på alla sina fjordingar. Gullfrost har nummer 28.

– Jag känner igen dem till namnet allihop utan att se siffran. De kanske ser lika ut, men de är lika olika som individer som i andra hästraser, säger Terese.

Hon kom fyra vid Fjording-SM i hoppning tidigare i sommar.

– Det är bra att vara med och visa att våra ridskolehästar är bra utbildade och kan konkurrera, säger hon.

Det är verkligen ett familjeföretag. Lägerverksamheten snurrar på hela sommaren och i köket står fru/mamma Birgitta Klangestam och fixar käk dagarna i ända.

– Det är det som är det svåraste nu när mamma och pappa lämnar över. Vem ska fixa maten? Det är inte enbart själva lagandet utan också att planera och handla, säger Terese.

När sommarens sista läger är slut lånas större delen av hästarna ut under vintern. På Taffsnäs är det en liten ridskola och en del turridnning. De hästar som stannar kvar på gården går på ridskolan.

– På avslutningsdagen faller en hel del tårar. Många av barnen gråter när de lämnar hästarna, säger Janne.

Annons: