Fred med jorden

Textstorlek:
Annons:

Regn, regn, regn! Jag tror aldrig jag längtat så mycket efter regn som denna sommar. Denna torka som fått björkar att gulna av vattenstress, som satt hela vårt land i krisläge, som fått skogar att brinna och som kanske, jag säger kanske, fått oss alla att förstå att något är på gång med klimatet. Och som kanske kan få oss att förstå att monokulturer i skogen inte är så bra… att blandskog inte brinner lika lätt, vilket bland annat påpekats av flera forskare under senare tid.

Jag känner verkligen för de lantbrukare som ser sina grödor torka bort, som saknar mat åt sina djur och som förlorar sin inkomst. Detta är ett brutalt uppvaknande som många klimatforskare ju faktiskt varnat oss för: längre torrperioder och kraftigare hällregn. Och det gäller oss alla, både i stad och på land, vi måste tänka om, ha större beredskap. En av de positiva konsekvenserna av detta är trots allt att människor börjar samarbeta som till exempel i Facebookgruppen Foderhjälpen samt att kommunerna upplåter ängar som kan slås till bete för djuren. Den marknadsliberala individualismen håller nog inte. Det är inte genom att satsa på sig själv som vi räddar framtiden utan genom att samarbeta i detta vårt gemensamma Samhälle.

Och så hällregnet! Över 70 millimeter föll över vårt torp i Julita förra lördagen. Vattentunnorna var överfulla, vattnet forsade fram på vägen och togs tacksamt emot av den uttorkade marken. Dock inte av de stackars familjer i Äsköping som fick sina källare översvämmade…

Lokstallet i Katrineholm, vår scen för musikteaterprojektet Kvinnorna och staden, svämmades också över av ett hällregn. Tack vare intensivt kollektivt arbete av alla i projektet lyckades vi tömma scenen och spårområdet så att vi kunde genomföra föreställningen. Inte en enda golvbrunn såg jag på hela området! Hur har de som planerat detta tänkt? Här har det satsats millioner på ett fantastiskt kulturhus och på en ny Black Box men inte en tanke på eventuella hällregn, som vi ju vet kommer att inträffa.

Så oerhört naiva vi är! Stadsarkitekter som vill bygga strandnära, som vill minska strandskyddet, trots att havs­ytan ökar. Bostadsbolag som vill bygga på grönområden och låta den hårdgjorda ytan öka trots att det är just dessa om­råden som kan ta emot den ökade nederbörden. Som lägger plastgräs i parker i exploderande städer där människor snart inte kan bo, där barnens utomhusyta blir reducerade till en lekgård uppe på husets tak.

Vi måste tänka om! Vi kommer att gå under om vi inte tar sommarens torka, bränder och hällregn på allvar.

Och vi måste samarbeta. Både med varandra och med vår natur, vår Moder jord. Märker vi inte hur hon slår tillbaka?

Marie Selander

Annons: