Vikingar är gemenskap

Textstorlek:

Vikingar har fått ett extra fokus under VM i fotboll, men då kanske mest på skoj i form av huvudbonader med horn. Men en gång om året, i Stallarholmen, är det blodigt allvar. Då kommer vikingar från när och fjärran för att idka handel, umgås och leka vikingalekar.

Att locka 3 500 besökare till Stallarholmen, med sina 3 000 invånare, för ett event en gång om året kanske kan jämföras med att Stockholm skulle locka en miljon besökare för ett arrangemang. Den, på sin tid, så berömda Vattenfestivalen drog 100 000 besökare – alltså långt ifrån en miljon…

– För sextonde året arrangerar vi festivalen och det är kul att besökare kommer från, förutom Sverige, Åland, Frankrike, Norge, England och ytterligare länder, säger Johan Wretström som är ordförand i Stallarholmens Vikingar.

I år var utmaningen extra stor eftersom matchen Sverige – England spelades under den stora festivaldagen. Men de flesta besökare ansåg att det gick att kombinera.

– Jag missar aldrig en Vikingafestival i Stallarholmen, säger Odd Bjorge, från Stavanger i Norge. Han har besökt festivalen tolv gånger och tycker att den står för det överlägset bästa arrangemanget.

– Det är historiskt intressant att sätta sig in i vikingarnas liv eftersom de har en så stor betydelse för oss i Norden. Jag har gjort resor i deras spår såväl till Skottland som till Medelhavet.

– Att få komma till vårt grannland Sverige varje år är trevligt och jag finner en social gemenskap med alla vikingar här.

På festivalorådet går besökare och arrangörer runt, de flesta klädda i vikingakläder. I vimlet dyker storhövdingen Johan Wretström upp.

Han berättar att allt jobb är ideellt och att det bara är genuint hantverk som säljs på området.

Hit kommer inga knallar med lakritsremmar eller plastiga vikingahorn.

– Jag tror att det genuina gör arrangemanget så bra, säger han.

Johan är själv hantverkare och även om han säger att han inte kan leva och försörja sig på intresset tycker han att det är värt varenda timme att jobba med vikingar och vikingaslöjd.

Runt halsen på Johan hänger den berömda symbolen Tors hammare. Något som ibland förknippas med rasistiska grupper.

– Det är trist, säger Johan. Men det här är en genuin vikingasymbol och vi tänker inte sluta använda den bara för att vissa missbrukar symbolen. Tvärtom jag gillar den, säger han.

– Det är också viktigt att understryka att till Vikingafestivalen är alla välkomna, oavsett etnicitet, religion eller politisk uppfattning.

Festivalen går vidare. Det skjuts med pilbåge, det snidas, det grillas över öppen eld och framför allt leks det lekar. Lekar av de mest besynnerliga slag.

Som när två hästar (i form av människor) har två människor på ryggen som sedan håller i en stav. ”Hästarna” drar åt var sitt håll och dragkampen slutar, förstås, med att ett ev ekipagen slår omkull. Storhövdingen hyllar segraren och publiken vrålar och applåderar.

Är det ändå inte lite ”barnsligt” att vuxna klär ut sig och leker lekar?

– Det får stå för dig. För min, och jag kan nog tala för de flesta här, handlar Vikingafestivalen om gemenskap. Att under tre dagar få träffas, umgås och vara tillsammans.

– Sedan tycker jag också att det är viktigt att kunna göra något för bygden. Med vår festival sätter vi Stallarholmen på kartan och det är bra.

Men varför just vikingatiden, den handlar väl mest om att skövla i Europa?

– Nej, det håller jag faktiskt inte med om. För mig är det en ball tidsepok. Vikingarna gjorde så mycket mer än bara att plundra. De var enormt duktiga hantverkare, vilket imponerar på mig, och de fann nya handlesvägar i Europa som var viktigt för oss i Norden.