Vi måste våga prata om pensioner

Textstorlek:
Annons:

Det händer mig alltför ofta att jag hamnar i diskussioner kring pensioner, gärna i en kontext där det görs jämförelser om hur invandrare minsann täljer guld. Det ställer svaga grupper i samhället mot varandra och missar helt den faktiskta grundproblematiken.

I Sverige har vi ett pensionssystem som bygger på att vi arbetar. Ett system som ofta gynnat män och straffat ut kvinnor som stannat hemma. Det är ofta män som vill diskuterar och ondgör sig över att deras fruar har så låg pension. De frågar sig sällan hur det kom sig att de hann göra karriär samtidigt som de bildade familj och såg barnen växta upp. Valen man gör som familj får konsekvenser som man måste kompensera för i sin planering.

Pensionssystemet är uppbyggt med en allmän del (staten), en tjänstepensionsdel (arbetsgivaren) och det egna sparandet. Till detta kan man beviljas garantipension OM man tjänat in lite eller inte haft någon inkomstpension alls. För att få full garantipension krävs att man bott i Sverige i minst 40 år. Full garantipension till ensamstående född 1938 är 8 076 kr/mån före skatt (2018). Gift person får 7 204 kr/mån. Bostadstillägg kan beviljas med 5 560 kr/mån.

Alla som bor i Sverige och har fyllt 65 år kan, om det ovan inte räcker till, bli beviljade ÄldreFörsörjningsStöd. ÄFS består av 2 delar, skälig levnadsnivå upp till 5 634 kr/mån för ensamstående och 4 590 kr/mån för gift, sambo eller registrerad partner samt skälig bostadskostnad max 6 620 kr. ÄFS bekostas av statsbudgeten och inte av pensionssystemet. 19 000 personer fick ÄFS i Sverige 2016.

Summasummarum konstaterar jag att de som är utlandsfödda i Sverige har svårare att komma in på arbetsmarknaden, gör färre år i arbete, och hinner inte komma upp i samma pension som svenskar. Påståendena som florerar om att invandrare får bättre pension än våra fattigpensionärer stämmer inte.

Det är viktigt att diskussioner om pensioner blir konstruktiva. Det är inte konstruktivt att vända svaga grupper mot varandra. Jag tycker till exempal att hemarbetande föräldrar gör/gjort en jätteviktig insats för samhället. Att fostra barn till trygga stabila människor är inte gjort i en handvändning. Att det inte likställs annat arbete är ett tydligt exempel på hur vårt samhälle idag värderar olika insatser i samhällsbygget olika. Det är inte invandrarnas fel. Vi behöver dock se över de orättvisor som är i systemet. ALLA förtjänar en värdig ålderdom!

Hur ändrar vi på det? – DET är diskussionen vi ska ha.

+ den 14 juni planeras en demonstration i Sthlm ang att beslutad rovdjurspolitik ska efterföljas. Jag tänker vara där. Kommer du med?

– tiden går så fort! Snart student här hemma och fönstren är fortfarande ett sorgebarn…

Martina Hallström

Annons: