Därför firar vi nationaldagen – och inte

Textstorlek:

I dag firas Sveriges nationaldag officiellt för 36:e året i rad. Många jämför det ofta nedtonade svenska firandet med Norges mer översvallande 17:e maj-firande – men det är snarare våra grannar som är undantaget, anser en expert.

Den 6 juni utnämndes till Sveriges officiella nationaldag först år 1983, och blev helgdag 2005. Före 1983 var dagen känd som svenska flaggans dag, men har firats som inofficiell nationaldag sedan 1916 – dessförinnan var den känd som Gustafsdagen.

Huvudskälet till firandet är just att den då 27-årige Gustav Vasa valdes till kung av Sverige den 6 juni 1523, varpå Kalmarunionen upplöstes och Sverige blev självständigt. Även 1809 och 1974 års regeringsformer, som båda skrevs under den 6 juni, anges som skäl att högtidlighålla dagen.

En vanlig stereotyp är att svenskars nationaldagsfirande varken är särskilt omfattande eller patriotiskt – vanligtvis i jämförelse med norrmännens 17 maj-firande. Jonas Engman, sakkunnig i traditionsfrågor vid Nordiska museet, anser att norrmännen snarare är undantaget.

Vi tittar gärna på Norge och frågar oss varför vi inte gör som norrmännen. Norge är dock nog mer ovanligt i sitt firande, sett till övriga Norden. De har varit med om krig, men det har även finländarna och danskarna. Den nationella identiteten spelade nog en stor roll under upplösningen av unionen med Sverige, säger Engman till TT.

Jonas Engman påpekar att den svenska attityden till den 6 juni präglas av en viss kluvenhet.

Bland annat har arbetarrörelsen, som betonade internationell solidaritet över nationell patriotism, varit inflytelserik här. Nationalismen bröt också ut sent hos oss – under sent 1800-tal – medan många av de andra europeiska nationalstaterna tillkom redan efter Napoleonkrigen. Vi är stolta över Sverige på olika sätt, mycket patriotism finns exempelvis i idrotten, säger han.

Rättad: I en tidigare version av texten uppgavs fel antal år sedan första officiella firandet.