Det finns alltid en baksida

Textstorlek:
Annons:

Konstnären kom fram till mig där jag stod och höll i hennes vackra akvarellmålning i blått och grönt. I utställningslokalen hängde hennes alster på väggarna, men många låg oinramade på bord. Det här var en oinramad akvarell och jag var såld. Den ville jag bara ha. För några tusenlappar var jag beredd att bära hem den. Jag visste precis var den skulle hänga.

”Det är inte den jag säljer utan det är motivet på baksidan”, sa konstnären. Baksidan? Jag vände på akvarellbladet och fann en annan målning föreställande en blomsteräng med röda vallmon. Den var vacker, men gav inte mig samma känsla som det hon kallade baksidans motiv, det var målningen på andra sidan jag blivit förälskad i.

Konstnären sa sig ha misslyckats. Hon hade vänt akvarellbladet och gjort en ny målning. Det var den priset var satt efter. Det blev en märklig situation. Att köpa ett konstverk är att köpa en känsla, men betala för en känsla som inte var tänkt att visas upp…

Jag var ändå beredd att slanta upp för verkets baksida. För konstnären blev det komplicerat. Hon tyckte inte att jag fick vad jag betalade för.

Tavlan skulle självklart ramas in, men jag nändes inte dölja huvudmotivet. Istället har jag specialbeställt en ram bestående av två plexiglasskivor med små nätta magneter som håller ihop glasen. I små hål hänger tunna kedjor som gör det lätt att vända på tavlan och se det jag kallar baksidan.

Konstnären sa sig ha misslyckats med det jag betalde för och det kan så vara att hon tyckte det. Jag väljer att inte använda det ordet när saker och ting inte blir som jag tänkt. Det är ett ända in i själen starkt beskrivande ord när man använder det om sig själv och andra. Att vara misslyckad, smaka på det. Vad väcker det för känslor egentligen? Jag får en känsla av just det ordet beskriver, jag är dålig. Riktigt dålig och det smakar surt.

Ett barn som växer upp och får höra att hen är misslyckad kommer med största sannolikhet att gå genom livet med en bruten självkänsla. Att inte vara värd något. En känsla av att vara misslyckad är precis just det, endast en känsla. Det betyder inte att vi är misslyckade, men uttalat i ord får det en kraft som ingen ska behöva höra.

Hur vi tolkar ord i olika sammanhang kan få förödande konsekvenser om det skulle visa sig vara en missuppfattning. Så varför inte radera ut ordet misslyckad i Svenska Akademiens ordlista. Mindre bra är kanske ett bättre alternativ. Frågan är förstås hur vi tolkar mindre bra. Det kanske är som med konstverk? Tolkningen ligger i betraktarens öga.

Kerstin Svensson

Annons: