”Behövs mycket mer hjälp till anhöriga”

Marcus tyckte det gav bra hjälp att gå "Vuxna barn programmet" för alkoholterapeut Jessica Carlson på Mercur i Katrineholm. Foto: Karina Frölund
Textstorlek:

Marcus är uppväxt med en pappa som drack, med psykisk ohälsa och som dog redan när Marcus skulle fylla 12 år.
– När pappa dog tappade jag tron på vuxenvärlden. säger han.

Marcus (fingerat namn) märkte tidigt att helgerna hos pappan var annorlunda.

– Han sov länge. Innan jag var stor nog att klara av att fixa frukosten själv ringde jag till morfar om det dröjde för länge innan pappa vaknade. Då hämtade morfar mig, säger Marcus.

Pappan och han hade en del bra stunder, men alkoholismen och den psykiska ohälsan blev värre och värre.

– Jag har alltid haft bra relation med mamma och mormor. Det var andra släktingar som svek när pappa dog, och det lämnade djupa sår.

Han bestämde sig för att inte lita på någon annan människa, förutom sin mamma och mormor.

– Det gjorde mig ensam, och med åren blev jag mer och mer ensam eftersom jag inte släppte någon nära. Det var omöjligt att ha relationer.

Man räknar med att cirka 500 000 barn växer upp i familjer med en förälder som dricker för mycket. Runt varje person med alkohol/drogberoende finns cirka fyra till fem personer som får sin livskvalitet försämrad på grund av en annan människas missbruk.

Alkohol och drogterapeut Jessica Carlson på Mercur i Katrineholm tycker att det behöver riktas mycket mer resurser till anhöriga.

– Det är inte alla alkoholister som har växt upp i dysfunktionella hem, men det ger en ökad sårbarhet, säger hon.

Marcus drack första gången när han var 17 år.

– Jag förstod direkt att det var min grej. Min rädsla att bli övergiven sjönk undan och självförtroendet växte. Jag blev rolig, modig och avslappnad.

Drickandet eskalerade i slutet av 90-talet, men det var inte förrän 2006 som han skrev in sig på Vårnäs. Den första vändan gav inte mycket. Men två år senare skrev han in sig igen.

– Då släppte allt. Det kändes som kriget var över. Jag var i väldigt dåligt skick, men jag ville överleva.

Han kom ut nykter, men märkte efter ett tag att han fortfarande hade stora problem med att lita på andra människor. 2012 gick han en anhörigbehandling på Vårnäs.

– Våren 2017 gick jag vuxna barn/anhörig program med Jessica Carlson och efter det har jag gått hos henne med jämna mellanrum. De senaste åren har jag känt att jag inte behöver bära med mig all skit, nu har jag börjat tro på mig själv, säger Marcus.

– Överskriften för alla anhöriga är anpassning. Det påverkar människor att leva i skuggan av en missbrukare. Genom att stötta anhöriga kan man bryta ett livslångt beteende och ge insikt om hur man kan förbättrar sin livssituation, säger Jessica Carlson.