Hoppas på den yngsta generationen

Textstorlek:

”Fammo – titta fågeln! Två- och ett halvåringens knivskarpa ögon har upptäckt en nötväcka som klättrar på stammen intill fågelmatningen. Han älskar att stå i köksfönstret och titta på småfåglarna. Då och då stiger temperaturen när fasantuppen, numera benämnd Phil, tar matplatsen i besittning. Två toarullar är en perfekt kikare.

Jag vet inte riktigt hur det gick till när barnbarnet blev ”fågelfrälst”, men han skiljer ut ugglor från andra fåglar. Härmar till och med kattugglan riktigt bra. Trutar och de flesta större fåglar i skyn går som örnar. Men det får väl räknas som ok åtminstone tills han fyllt tre.

Nu verkar våren äntligen ha fått ett litet grepp över den motspänstiga vintern. Och vilket lyft att få njuta av galet drillande lärkor, ängsligt flöjtande tofsvipor och visslande, härmande, gnistrande starar tillsammans med ett barn.

Vad är det egentligen som är så fascinerande med fåglar. Att de kan flyga förstås. Även om fri som en fågel förmodligen inte stämmer särskilt väl med verkligheten. Det ligger en hel del tvång i sädesärlans långa flyttning. Vartenda år. Det får Vasaloppet att te sig som en viskning.

Många fåglar är också vackra. Men framför allt är det kanske sången, ljudbilden. Långt innan tussilago och blåsippa har stuckit upp bygger gäss, tranor, trastar och bofinkar ett omslutande ljudrum av vår. Njut – för en vacker dag i juni har de flesta tystnat.

Våra fågelstudier är viktiga, för just nu verkar det som det är den yngsta generationen som måste vinnas om vi ska rädda planeten. Den ena opinionsundersökningen efter den andra pekar på ett minskande intresse för miljöfrågorna. Ingen stundande valvinnare enligt förståsigpåarna. Djungeltrummorna dånar om lag och ordning. Det pågår någon sorts tävling om vem som kan kasta mest pengar över försvaret. Har vapen gjort tillvaron bättre i Syrien, Libyen? Kommer upprustningen att hjälpa om Golfströmmen klingar av och vårt klimat blir mycket kallare. Trots den globala uppvärmningen. Eller ja: på grund av. Förmodligen är risken att stenskvättan – den roliga lilla fågeln – kommer att försvinna från vårt alltmer utarmade jordbrukslandskap större än att ryssen kommer…

Nu rusar våren. I helgen var det uppenbarligen dags för eldskinnbaggarna att vakna till liv. Ofantligt vackra i rött och svart myllrade de i skrevorna på berghällen i betesbacken. Barnbarnet blev helt uppslukad – av dem också.

Med barnaögonen på kanske det går att få luft under vingarna för naturskydd och miljöfrågor igen. Flax, flax!