Bilkårist – javisst!

Textstorlek:

År 2009 bildades Bilkåren, en frivillig försvarsorganisation med uppgift att rekrytera och utbilda fordonsförare till det militära försvaret och för svensk krisberedskap. Sitt egentliga ursprung hade emellertid kåren 70 år tillbaka i tiden – då som den helt kvinnodominerade Kvinnliga bilkåren med verksamhet på många orter. Helena Karlsson på Arkiv Sörmland lyfter fram Strängnäs kvinnliga bilkår.

Under namnet Kvinnoorganisationernas beredskapskommitté startade den första kvinnliga bilkåren i Göteborg 1939. Tidpunkten var knappast en slump med kriget inför dörren. Under första världskriget hade kvinnorna gjort stora insatser genom kristidskommittéer och kvinnoråd. När nu ett nytt krig brutit ut i Europa var kvinnorna inte sena att återigen organisera sig och ställa sig i den svenska beredskapens tjänst.

Den första lokala bilkåren följdes av många fler på olika platser. År 1942 slöt de sig samman i Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund. Trots en viss skepsis gentemot de kvinnliga bilkåristerna togs deras tjänster snart i anspråk. Bilkåren bistod med transporter av landstormsmän vid övningar, evakuerade skolbarn, hjälpte till med flyktingtransporter och körde ambulans.

Inom kåren utbildades mängder av kvinnor i alltifrån fordonskörning och motorkunskap till materielvård, skytte, orientering och sjukvård. Då detta var beredskapstid var det givetvis gengas som gällde under fordonsövningarna – så det var inte för intet som bilkåristerna ibland gick under smeknamnet ”sothöns”!

Under kriget fyllde de kvinnliga bilkåristerna en viktig funktion i svenskt beredskapsarbete. Efter kriget valde många av dem att fortsätta sitt frivilligarbete inom kåren. Det fanns fortfarande mycket som behövde göras, kvinnornas tjänster var efterfrågade. Det var i det läget som initiativ togs till bildandet av en bilkår i Strängnäs.

I maj 1949 samlades ett fyrtiotal kvinnor till en informationsträff om bilkåren i Hemvärnsgården i Strängnäs. Bakom inbjudan stod dåvarande FO-befälhavare överste J K Lundén. Efter mötet beslutade ett drygt tjugotal kvinnor att anteckna sig som medlemmar. Strängnäs kvinnliga automobilkår var därmed bildad.

När den första grundläggande kursen startade hösten 1949 hade bilkåristerna redan fått prova på arbetet med transporter åt bland annat hemvärnet. Vi låter Strängnäs bilkårister själva berätta om den första tiden i sin betraktelse över kårens första år:

”Kunskapen om militärt uppträdande var minst sagt bristande. Uniform förekom till en början ej alls, utan vid dessa tillfällen kunde bilkåristen vara iklädd exempelvis ”rekrytmössa” och klädsel för övrigt efter eget gottfinnande till exempel gula skidbyxor med grön jacka eller kappa och hatt. Ganska snart eliminerades dock dessa brister och varje bilkårist tilldelades reglementsenlig klädsel. Men brister fanns fortfarande på andra områden, vilket bl a skulle visa sig då kåren fick sitt första stora uppdrag vintern 1949, då fem Strängnäsbilkårister utförde körningar för Krigshögskolan i Älvdalen. Det hände då att vid uppehåll under körning en överste gav tecknet ”stanna motorerna”, vilket var fullkomligt obegripligt för våra noviser. Den som stod närmast till tittade fundersamt på den underliga vinkningen, men då den ideligen upprepades, besvarade hon den käckt och mycket smickrad.”

Strängnästjejerna skulle snart nog lära sig alla nya tecken och allt annat en bilkårist behövde kunna. Hösten 1949 hölls den första kursen. 25 kvinnor fick därigenom möjlighet till fri körkortsutbildning genom Arméns motorskola. Det fick fart både på intresset, med en fördubbling av antalet bilkårister i Strängnäs, och på engagemanget.

Mängder av nya kurser och utbildningar hölls under de kommande åren. Det gjorde de kvinnliga bilkåristerna väl rustade för det stora elddopet vintern 1951 – då tjugo lastbilar transporterades från Strängnäs till Boden, en färd som bjöd på många strapatser som inte minst hade med väder och väglag att göra. Allt slutade dock lyckligt och med många nya erfarenheter för de allt mer sammansvetsade bilkåristerna.

Under 1950-talet breddades verksamheten till att även innefatta humanitära insatser såsom transporter för kläd- och pappersinsamlingar, till skärmbildsundersökningar och i samband med utflykter för gamla eller kroniskt sjuka. Bilkåristerna anordnade också dans för de värnpliktiga på regementet, till stor glädje för ungdomarna och som fint tillskott till den egna kassan.

Under 1960-talet inledde bilkåristerna en mångårig kampanj för ökad reflexanvändning, bland annat genom utdelning av reflexer på förskolor, skolor och äldreboenden.

Kursverksamheten var livlig. Närheten till Arméns motorskola, som länge var förlagd till Strängnäs, innebar att kvalificerad instruktörshjälp fanns nära till hands. På P10 fanns även utrymme för övningar. Köruppdrag och repetitionsövningar bidrog sedan till att hålla motivationen uppe liksom till att skapa stark gemenskap och bidra till ökat självförtroende och personlig utveckling för bilkåristerna.

Bilkårens verksamhet i Strängnäs avvecklades för några år sedan. Bevarade arkivhandlingar ger oss ändå möjlighet att såhär i efterhand berätta om de kvinnliga bilkåristernas spännande historia.

”Den som stod närmast till tittade fundersamt på den underliga vinkningen, men då den ideligen upprepades, besvarade hon den käckt och mycket smickrad.”