Vilket kackalorum – jag tror jag tuppar av!

Barbro och hönan Tant Brun fikar hemma hos Christina Burbeck.

Textstorlek:

Mallgroda och morsgris, arg som ett bi och fri som fågeln. Det finns gott om djurmetaforer, liknelser och idiom i svenskan. Lagom till påskäggens stora helg funderar vi naturligtvis över alla målande uttryck om hönor, kycklingar och tuppar.

Yra som höns, göra en höna av en fjäder och uppe med tuppen. Svenska språket bubblar av uttryck som hör hemma i hönsgården, men hur är det med sanningshalten egentligen. Stämmer uttrycken överens med verkligheten?

– Nej, det gör de inte, slår Christina Burbeck fast.

Hon är inte enbart hönsägare, hon är väldigt nära vän med dem. Hon kanske inte kan dansa med vargar, men vi misstänker att hon talar med hönor. En av hönorna bor dessutom i hennes kök…Christina säger att det är högst tillfälligt.

– Det är hönan Agda som jag har i en kartong i köket, säger hon och hänvisar till Cornelis visa om hönan som tuppen vill ha naken.

”Men det blev ej som Agda trodde

Tuppen bara stod och glodde

Tills han plötsligt med en snärt

Slet en fjäder ur henne stjärt”

Antingen det eller en hackkyckling. Christinas fågelflock är ganska liten och består av en salig blandning av hönor och tuppar som hon gärna skämmer bort. En samling hönshjärnor, kanske?

– Jag tycker det är så taskigt att säga hönshjärna. Jag måste säga att mina höns är mycket intelligentare än vad de tillskrivs. Det är med hönor som med folk, en del är si och andra så, det gäller faktiskt tupparna också.

Hur är det med yra som höns då?

– Det är också ett taskigt uttryck som inte stämmer, i alla fall inte hela tiden. Det är möjligt att det kan se lite planlöst ut, men de flesta av dem har definitivt någon slags plan, även om den kan vara svår att upptäcka.

Hönsmammor, har du några såna då?

– Absolut, det är ett uttryck som stämmer. De håller noga reda på sina kycklingar. De är otroligt goda mödrar. Om det är någon annan höna som är på deras kyckling kan de försöka hacka ihjäl henne.

Det är dramatik i hönsgården emellanåt. Då kanske någon tar kommandot, så vem är högsta hönset, då?

– Anna-Lena. En stor vit höna som bestämmer över de andra, så ja, det finns ett högsta höns.

Är dina hönor uppe med tuppen också?

– Inte ens tuppen är uppe med tuppen. Hos oss slumrar även tupparna gott fram till nio-tiden, när jag kommer ut. Ibland väcker jag dem, då ser de lite generade ut.

Kaxar de upp sig då så kammen växer?

– Nej, den krymper snarare med tiden.

Så hur är livet på en pinne?

– Jag vet inte, mina hönor föredrar en planka, brett och tryggt.