Ständigt beredd att rycka ut till försvar

Han ställer sig på djurens sida mot människan. Kanske är det just Jan-Eric Hägerroth vi bör tacka för att vi fortfarande har kungsörn och havsörn kvar i Sverige, men det är han för ödmjuk för att bekräfta.

Textstorlek:

Han kallar sig, lite skämtsamt, för örnarnas försvarsadvokat. Men det finns ett stort allvar i Jan-Eric Hägerroths engagemang för de mäktiga fåglarna.
– Någon måste förklara för myndigheterna vad det handlar om. Den rollen har jag tagit på mig.

Annons:

Han kallar sig, lite skämtsamt, för örnarnas försvarsadvokat. Men det finns ett stort allvar i Jan-Eric Hägerroths engagemang för de mäktiga fåglarna.

– Någon måste förklara för myndigheterna vad det handlar om. Den rollen har jag tagit på mig.

Egentligen var det här med örnar inget givet i Jan-Erics liv. Han säger att han snubblade in på det.

– Min ornitologiska karriär började genom att farsan, som var fågelskådare, släpade ut familjen i skogen på helgerna.

– Men för egen del skulle jag nog säga att det handlar om ett bevarandeintresse. Jag fungerar som en slags försvarsadvokat åt fåglarna.

– Att fokus hamnade på örnarna beror på att, när jag startade på 70-talet, rörde det sig om ett katastrofläge för havsörnen. Det fanns bara en handfull par kvar.

– Då började vi, det var verkligen inte bara jag det vill jag understryka, att titta på vad man kan göra åt saken.

Ett sätt att arbeta på var att ”odla” fåglar i burar för att rädda stammen, vilket fungerade för vissa arter som till exempel pilgrimsfalk och berguv. Men med havsörn var det inte aktuellt. Den är dels alldeles för stor dels behöver den vidder att flyga i.

– När det gällde havsörnen var vi därför tvungna att gå den långa vägen. Det innebar att vi fick lägga ut giftfri föda, och åtelmata, eftersom vi visste att det var miljögifterna som gjorde örnarna infertila. Eftersom det tar fem till sex år innan örnar blir könsmogna och bildar par var detta ett långsiktigt projekt.

– Vi nötte med den giftfria matningen under hela 70- och 80-talet. Sedan, någon gång på 90-talet, vände trenden och vi såg en ordentlig ökning av antalet par. Den här resan har alltså tagit minst 40 år.

Idag bedömer Jan-Eric att det finns runt 70 – 80 par i Sörmland, vilket är mest i hela Sverige.

– Det innebär att vi är tillbaks, där utförsbacken började, i slutet av 1800-talet.

Parallellt med det praktiska arbetet, att mata och bevaka fåglarna, har Jan-Eric Hägerroth arbetat med att systematiskt diskutera med myndigheterna. En sak var att påverka politikerna till att förbjuda bekämpningsmedlet DDT, vilket också lyckades.

Här kunde kanske historien ha slutat i ett ”happy end”. Men det gör den inte. Hoten mot kungsörnen och havsörnen finns fortfarande kvar.

– Den brutala ökningen av viltpopulationen, speciellt här i Sörmland, har lett till att det finns mycket bly i markerna, alltså hagelspill från jägarna. Det dödar örnarna.

– Dessutom minskar urskogen vilket gör det svårt för örnarna att hitta lämpliga träd. Det rör sig om tallar som kanske måste vara 150 år för att uppnå rätt tjocklek, eftersom ett bo kan väga upp till ett och ett halvt ton, alltså som en rejäl majbrasa.

– Andra hot handlar om att det finns människor som tycker att havsörnen prederar på ejdern och även på gäss och skarv, och kanske tar lagen i egna händer.

Kan man jämföra det med situationen för varg?

– Så kanske man skulle kunna säga, ja.

Och här är vi framme, vid ett annat stort hot mot djur och natur. Det handlar om människor som tar lagen i egna händer. I det här fallet äggplundrare.

Jan-Eric Hägerroth arbetar som expert åt polisen och är behjälplig när polisen får tips om plundring. Jan-Eric var till exempel aktuell i samband med det uppmärksammade fallet i Stekenjokk där en av förövarna, så sent som i förra veckan, dömdes till fängelse.

Det var en härva som växte gigantiskt med grenar till Finland, Skottland och internationella ligor. Totalt handlade det 30 000 – 35 000 ägg.

– Man blir så ledsen. Alla ägg hade kunnat bli till fåglar. Det är så ynkligt. I stället för att bli levande varelser hamnar äggen i någons samling.

– Det borde vara förbjudet i Sverige att ha äggsamlingar. Det är förbjudet i Norge, Danmark och Finland.

– Sedan borde vi i Sverige, göra som Finland, sätta prislappar på vad det kostar att skjuta ett djur olagligt eller att ta ett ägg. I Finland kostar det 6 000 euro att skjuta en kungsörn och lika mycket att ta ett ägg. Det här är ett exempel som myndigheterna borde följa. Det skulle fungera som en ersättning till staten så att man får igen lite av utredningspengarna.

Så talar en fullfjädrad lobbyist!

Annons: