Religionsfriheten är helig

Textstorlek:

En av de oförytterliga individuella rättigheterna har hamnat i blickfånget. Detta sedan Social­demokraterna lagt fram förslag om att förbjuda religiösa friskolor och KD-ledaren Ebba Busch Thor uppmanat KD-politiker lokalt att säga nej till ansökningar om böneutrop från moskéer.

Religionsfriheten är en mänsklig fri- och rättighet. FN:s allmänna deklaration slår fast att var och en ”har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.” Och: ”Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.”

I Sverige finns en tusenårig tradition av kristen tro, praxis och etik. Kristendomen intar alltså en historisk och kulturell särställning, oavsett vad man själv tror eller inte tror. Kyrkorna ringer till gudstjänst och har så gjort i sekler.

Den judiska minoriteten, liksom flera andra av annan trosbekännelse har i många år kunnat fira sina högtider och utöva sina traditioner.

I takt med att Sverige blir ännu mer mångkulturellt och multireligiöst ser vi människor med av skilda trosuppfattningar utöva sin tro och givetvis fostra sina barn i den. Den i Sverige vanliga föreställningen att barn svävar i ett slags vacuum och själva kan välja livsåskådning är mer än lovligt naiv. Barn påverkas, tar efter och får med sig föräldrarnas syn på livet. Att så sker är inbyggt i själva föräldraskapet. Föräldrar vill i de allra flesta fall ge barnen det bästa och vet också bättre än någon annan vilka värderingar de vill förmedla. Senare i livet kan barnen välja sin egen väg. Ett förbud mot religiösa friskolor är alltså inte förenligt med religionsfriheten och föräldrarätten.

Religionsfriheten är helig. Men med alla rättigheter följer en reservation. Min rätt får inte kränka din rätt. Så snart jag går över den gränsen har du rätt att reagera.

Är böneutrop från en moské förenligt med religionsfri­heten? I princip är svaret på frågan ja.

Alla vet dock att frågan i praktiken är betydligt mer komplex än så. Klockringning i kyrkorna har förekommit i många sekler och är allmänt accepterad, böneutrop i offentlig miljö är en ny företeelse.

Exakt var religionsfrihetens gränser ska dras i det offentliga rummet är svår att avgöra. Att säga att din rätt inte får kränka min, är lätt. Att i varje enskilt fall tillämpa denna princip och samtidigt göra alla nöjda är desto svårare.

I ett fritt samhälle måste gränser ändå alltid dras och upprätthållas – på ett civiliserat, rättsligt och demokratiskt sätt. Klarar vi det?

Bo Höglander