”Det är en ynnest att få engagera sig så”

Ingela Schale Berghagen, skådespelare på Scenkonst Sörmland gör gärna många olika roller i samma pjäs.

Textstorlek:

Hon har spelat teater för 10 000-tals sörmlänningar, mest barn men också vuxna. Hon är Sörmlands enda fast anställda skådespelare, sedan 17 år tillbaka. Och ändå är hon en riktig doldis, ingen känner igen henne på gatan.

Annons:

Vi träffas på ett fik i Strängnäs. Ingela Schale Berghagen bor där och är på väg hem. Hon repeterar just en pjäs som snart ska spelas för offentlig publik runt om i länet.

Därför flyttar också repetitionerna runt en del, och idag har man repeterat i Stallarholmen. Oftast håller man till i Scenkonst Sörmlands egna lokaler i Munktellområdet i Eskilstuna.

– Vi har ingen scenografi med oss till den här pjäsen, rummet är vår scenografi, men det händer mycket från olika håll i lokalen, så vi vill pröva oss fram lite. Vi vill också prova akustiken i olika spellokaler, säger hon.

Ingela är född och uppvuxen i Storstockholm, varvat med Schweiz och Paris, men lagom till högstadiet och gymnasiet landade familjen i Sigtuna.

Efter den fyraåriga skådespelarutbildningen på Scenskolan i Malmö hann hon arbeta några år i Stockholm på Teater Pero och i olika TV-serier för barn, innan hon såg annonsen där man sökte skådespelare till Sörmland för att bygga upp en liten länsteater.

Sedan ett antal år är Ingela den enda anställda skådespelaren, med en handfull musiker som kollegor.

Efter några år av pendlande ut från Stockholm, träffade Ingela sin blivande man.

– Det gick fort, vi blev med barn och med hus i Strängnäs, och Mattias var den som i stället fick pendla till Stockholm. Jag tycker om småstäder och det är en mycket bättre uppväxtmiljö för barnen. Och jag är verkligen sörmlänning, jag har aldrig bott längre någonstans än här.

I Sörmland spelar länsteatern nästan alla sina föreställningar ute i länet, så Ingela är ständigt på turné. Publiken är oftast barn på förskolor och skolor men att försöka höfta hur många hon spelat för är svårknäckt.

Räkneexempel: En pjäs per termin. 70 föreställningar, och det kommer 60 barn per föreställning. Eller 40 föreställningar för högstadiet med 120 ungdomar i publiken. På 17 år blir det i varje fall en väldigt månghövdad publik.

– Att vi spelar överallt bidrar till att jag inte blir igenkänd, det är skillnad om man som på andra håll spelar i ett teaterhus dit publiken kommer. Och jag gör hela tiden olika karaktärer med hjälp av mask och kostym – och förblir en doldis.

En favoritpjäs för barn var ”Märta Ballong – prinsessan som pös”, där hon verkligen fick utveckla sin specialitet – att spela många roller i samma pjäs.

– Jag var ensam skådespelare tillsammans med två musiker och jag spelade tolv roller. Musiken var så fint inflätad i föreställningen. När det klickar med barnen – det är bästa barnpjäsen.

Bland pjäser för vuxna är ”Fröken Julie” en favorit.

– Jag spelade Kristin, den mindre rollen, men jag hittade Kristin i mig själv och det blev en fin helhet med ljus, ljud och musik.

Länsteatern spelar för olika publikgrupper, från små barn och högstadieungdomar till äldreboende och alla kräver olika tilltal.

– Vi måste tänka noga – för vilka gör vi det här och hur? Det händer att det inte riktigt klaffar och då får man bita ihop, bara göra det. Då kan man ibland önska att man hade ett annat jobb, som inte kräver att man satsar så mycket av sig själv.

Pjäsen som inom kort ska ut i länet heter ”Jag kommer härifrån”, skriven av Anders Duus, också Strängnäs. Den handlar om Jenny som vänder hem från storstan till den lilla orten för att göra upp med sitt förflutna.

– Vi arbetar inte med mask och kostym, man får använda kroppsspråk och röst. I repetitionsarbetet kastas vi mellan hopp och förtvivlan, kasten i tid är en nöt att knäcka.

Hon har arbetat 17 år på Scenkonst Sörmland och tycker det är roligt att de hela tiden gör nytt – nya projekt, nya roller, nya kollegor.

– Det är en ynnest att få engagera sig så mycket i sitt jobb. Varje uppsättning är som att lösa en ny gåta. Det enda som finns är en text – hur ska den berättas, hur ska vi få den att nå fram till publiken?

”Jag kommer härifrån” har premiär 6 april i Eskilstuna, sista föreställning 13 maj i Härad. För spelplan se www.scenkonstsormland.se.

Anita Hedlund

Annons: