Söker det perfekta loppet med karta och kompass

Elsa Linder i Stigtomtas orienteringsklubb Hällen gillar att springa i skogen. Foto: Karina Frölund
Textstorlek:

– Det var en älg vid den första kontrollen, varnar ledaren Mikael Kindborn när deltagarna i orienteringslägret vid Vilsta utanför Eskilstuna ska ge sig ut i skogen.

Intresset för orientering ökar och årets läger med 45 ungdomar från Sörmland är rekordstort.
– Det kan bero på framgångarna på landslagsnivå, säger Mikael Kindborn.
– Men det är också många andragenerationens orienterare, som följt med föräldrarna och fastnat för sporten. Det handlar också om ledarengagemanget.
Han säger att orineteringsklubbarna förstärkt ledarskapet och jobbar mycket med det.
– Dessutom finns det stor bredd inom orienteringen, man måste inte tävla. Det är en sport som man kan göra på sitt sätt, lägga ambitionsnivån där man vill, säger han.
De 45 ungdomarna på lägret ska springa, antingen 3,9 kilometer eller 5,2. De värmer upp genom att springa några varv runt orienteringsklubbens lokal.
– Pappa tog med mig till orienteringen första gången. Jag tyckte det var en löjlig sport som fan – en nördsport, säger Karl Lundin från Katrineholm.
Han har uppenbarligen ändrat sig sedan dess eftersom han är med på lägret.
– Jag var bra på det och nu är det kul.
Andreas Holmqvist och Albin Falk försöker sätta ord på vad som är roligt med en sådan slitsport. De enas om att det är komplicerat, att det går att utvecklas inom olika områden.
– Det handlar både om fysisk och psykisk styrka, säger Andreas.
– Jag vill göra det perfekta loppet, både löp- och orienteringsmässigt, säger Albin.
Han gillar inomhusorientering. Förra helgen gick Stockholm Indoor Cup, då orienterar sig deltagarna mellan våningsplanen på några av de gigantiska skolorna där.
– Det är snabbt, det känns bra, säger han.
Martin Bygdén från Södertälje berättar hur man kan öva upp tekniken att läsa kartan när man springer.
– Man kan springa och läsa Kalle Anka samtidigt.
Starten går och de sätter fart, lite bakom de andra springer en skugga. Det vill säga en rutinerad orienterare som ska ge lite stöd åt någon som är osäker på kompassen eller skogen.
– Älgen står vid kontroll nummer två, ropar någon och flera tittar i kartan för att se hur de tar sig till kontroll tre istället.
Karina Frölund