Barn med funktionshinder – hundraprocentigt föräldraansvar?

Textstorlek:

I Sverige har vi en LSS-lag, som säger att människor med funktionsnedsättningar ska ha ett liv som, så långt det är möjligt liknar det liv som de flesta andra har. Ändå har många barn med funktionsnedsättningar fråntagits hjälp, assistans med livsviktiga insatser.

Hur har det kunnat bli så? Jo regeringen har gett Försäkringskassan direktiv om att minska kostnaderna. Direktiv ska hörsammas och många har fått sin personliga assistent indragen. Att detta fått orimliga konsekvenser tycker alla är tråkigt, men inget händer. Det är ”någon annans” ansvar.

Läget för många funktionsnedsatta barn och deras föräldrar är i nuläget orimligt. Och det finns stor risk att det blir värre för ännu fler. I dagarna kom nämligen en utredning, som föreslår att inga barn under tolv år ska kunna få personlig assistent.

Denna viktiga fråga befinner sig alltså på utredningsstadiet. Det finns alltså möjligheter att påverka. Vår bestämda uppfattning är att detta förslag måste ner i papperskorgen fortast möjligt. Det kan inte vara rimligt att föräldrar till gravt funktionsnedsatta barn ska ta hela ansvaret för barnets väl och ve.

Men om det inte finns pengar? Jo, det finns, det satsas mycket pengar på barn i Sverige. Huvudprincipen tycks vara att samhället ska stå för det mesta av kostnaderna för barn. Vi har föräldrapenning, barnbidrag, fri skolgång, fri tandvård och mycket annat. När någon gång föräldrar ombeds bidra, till exempel att barnen ska ta med smörgås till utflykten, är det vanligt med snyftande protester.

Vi tror det är dags att vända på steken. Ge hjälp till de barn som bäst behöver. Ändra på principen att allt ska vara kostnadsfritt för friska barn och friska föräldrar. Det sista är nog så nödvändigt. Att många människor har inställningen att samhället alltid ska betala allting är ingen framgångsfaktor.