Torka bland politiska sakfrågor

Textstorlek:
Annons:

Politik är att vilja.

Det har gått mer än 50 år sedan en ung Olof Palme myntade begreppet inför entusiastiska SSU:are. I dag skulle väl ett mer passande uttryck vara: politik är att vinna. Det är inte idéerna, sakfrågorna, som står i centrum. Visionen om framtidens samhälle och vägen dit är förvånansvärt frånvarande både politiker emellan och i den journalistiska granskningen.

Politik har blivit ett spel, där det gäller att spela ut rätt kort. Har du själv en svag hand kanske det fungerar att bluffa. Risken är förstås att någon synar. Så är möjligtvis fallet med misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist i den så kallade IT-skandalen på Transportstyrelsen. Jag kanske är ovanligt trögtänkt, men vart tog förklaringarna om vad själva saken gäller vägen? Eller debatten om det som möjligen är det viktigaste: är det rätt att lägga ut skötseln av känsliga datauppgifter på privata aktörer? Istället hamnade fokus genast på att hitta syndabockar, vilka ministrar som ska bort. Ursäkta mig, men vilka partier har sagt nej till out-sourcing?

Själv tänker jag mer på vatten. Med en grävd brunn och rekordlåga grundvattennivåer känns vattenanvändning som en angelägen politisk fråga. Jag samlar sköljvatten i bunkar. Det är spolningsrestriktioner på toan; if it’s yellow, let it mellow. Med den totala frånvaron av regn är gräsmattan brun.

Verkligheten har kommit till Sverige. Vatten är ingen självklarhet. Efter över hundra år där samhället strävat efter att torrlägga markerna, att dika ut skogar, sänka sjöar och bredda diken för att vattnet så snabbt som möjligt ska nå ut till havet är det hög tid att tänka om. I dag finns bara en spillra av de våtmarker som täckte vårt land kvar. Det påverkar fåglar och andra djur, men också oss själva till exempel genom sämre påfyllning av grundvatten. I svårt torkdrabbade områden börjar lantbrukare täppa igen sina diken.

Tänk efter: Hur galet är det inte att vi använder vårt dricksvatten för att spola i toaletten. Förr trodde man att soporna försvann när man slängde dem i havet. Nu vet vi bättre. Snart finns det mer plast än fisk i våra hav.

Förr trodde vi att skiten försvann när vi drog i spolknappen. Nu vet vi att det krävs dyr rening för att förhindra att hav och sjöar kvävs. Ändå fortsätter vi spola, slösa och dränera landskapet på vatten.

Det skulle jag vilja höra Lööf, Kinberg-Batra och de andra diskutera med Lövén och Löwin.

Lena Näslund

Annons: