Kollapsen kommer!

Textstorlek:

Här hemma roar vi oss med att förbereda oss inför kollapsen. Vad gör vi när elektriciteten slås ut och vattnet inte längre rinner ur kranen?

Jag tror att vi ligger hyfsat bra till. Vi har flera eldstäder och kaminer, som kan värma oss och som vi kan laga mat på. Vi har en trädgårdsodling där det växer bondbönor, majrovor, kålrabbi och annat sånt nyttigt man kan leva på. Vi hackar och skivar grönsaker och mjölksyrar dem i glasburkar. Vi har en stor låda med tätt lock, där vi förvarar torra bönor och ärtor och en radio med ficklampa, som man vevar för att få ström till. Vi har höns som ger oss ägg. Vi är bra på att laga och bygga saker och vi har en massa basic verktyg, typ knivar, hammare och fogsvans. Vi kan karda ull, handspinna garn och sticka kläder. Vi har en vevgrammofon med sten-
kakor att spela och vi har piano, trummor och akustiska gitarrer. Ska det gå åt helvete, ska det göra det med musik!

Det känns skönt att vara förberedd. Då behöver man inte går omkring och oroa sig. Att vi går mot en kollaps tror jag är oundvikligt. Vi lever långt över jordens resurser och gör nästan ingenting för att stoppa det. Alla stora ord från politiker och världsledare går mer ut på att inte dra undan fötterna för multinationella företag, än att verkligen göra en omställning för att leva i samklang med naturtillgångarna. Vi är inte villiga att ge avkall på sånt som vi kallar livskvalitet och tycker att tillväxt är det vikigaste av allt. Men som tillväxten ser ut i dag, skulle jag nog hellre kalla den för missväxt.

Kollapsen kommer inte att handla om att vi inte längre kan åka till Thailand på semester, eller följa alla nya tv-serier – den kommer att handla om hur vi skaffar värme, vatten, kläder och mat för dagen. Kanske inte i morgon, kanske inte ens nästa år, eller nästa efter det. Men säkert ganska snart. Mot bakgrund av denna text, vill jag nu ändå säga att jag inte är någon bakåtsträvare, som sitter i skogen och tuggar mossa. Jag kommer också att sakna tv-serier och internet. Mest av allt kommer jag nog att sakna ström till min gitarrförstärkare och min musikstudio. Men det kanske går att lösa med solceller som laddar ett bilbatteri?

Det viktigaste tror jag nog ändå är att inte gå runt och vara rädd, men att skaffa sig en medvetenhet om under vilka omständigheter vi lever. Jag minns en Vi5-fråga på baksidan av Aftonbladet som löd: ”Vad gör du när strömmen går?” Då var det en person som svarade: ”Det spelar ingen roll för mig, för jag bor och jobbar mitt i stan!” Den sortens medvetenhet gör mig mer rädd än själva kollapsen.

Nicklas Lantz