SM i enduro blev lerig och hal

”Nästan som en kåsa”

Textstorlek:

– Jag tror alla körde omkull någon gång, sa Niklas Bergström från Vingåker efter lördagens SM i Enduro.
Han var nöjd med tolfte plats i sin klass efter att ha kört hela dagen på banor som var blöta, hala och tunga.

Men han har inget emot att det är krävande att köra.
– Jag gillar riktig svensk enduro, en stig i skogen över rötter och lera. Jag är uppväxt med det och tycker det är kul. Många kan köra fort när det är lättåkt, men att hålla balansen på en riktig enduro, det är en annan sak, säger han.
Och det var fler än Niklas Bergström som uppskattade banorna i Vingåker. ”Jäklar va kul att få köra i skogen” var en åsikt som hördes flera gånger.
Motorklubben i Vingåker började redan i höstas planera var banorna skulle ligga. Först tittade de på karta, talade med markägare och gick de ut skogen för att se om det var genomförbart. Sedan skulle allt snitslas och provas.
– Kommunen har lånat ut mycket mark, men vi har också många privata markägare som släppt till områden för att vi skulle kunna arrangera tävlingen, sa Niklas Bergström.
Tävlingen gick på fyra olika banor i Vingåker. Upp och ner runt slalombacken vid Båsenberga, med hopp och hinder på planen vid äppelinfarten till stan, på motorklubbens hemmaplan vid Trollåsen och i skogen vid jaktskyttebanan Vik.
– Banan vid Vik är min favorit, den kräver uthållighet, teknik och balans.
Regnet blötte ner banorna som blev tunga och hala. Det stänkte lera om motorcyklarna som grävde sig ner i det geggiga underlaget.
Trollåsen hade förvandladets till en kombinerad campingplats och parkering. Det var trångt mellan uppställningsplatserna och husbilarna. Färgstark reklam och skitiga motorcyklar lite överallt och luften var tung av bensinångor.
Bröderna Niclas och Marcus Norman hade åkt husbil från Umeå. Mamma och pappa följde med och skötte markservicen.
Strax innan start gav pappa Åke uttrycket ”ta sig vatten över huvudet” ett bildligt innehåll när han tog dunken och hällde ett par liter över huvudet på Niclas.
– Det är för att kyla ner honom, förklarade pappan.
Efter det tryckte Niclas på sig hjälmen. Marcus peppade sin bror inför start men var egentligen besviken eftersom han själv varit tvungen att bryta. Han körde rakt in i en sten.
– Det är sånt som händer, men det är lite jobbigt, sa Marcus sammanbitet.
Familjen har åkt 71 mil enkel resa, så det är klart att det är surt att landa i en sten på andra omgången.
– Vi är vana att åka långt. De senaste tre tävlingarna har vi kört 370 mil för att ta oss till och från dem, säger Åke.
Det är ungefär lika lång resväg som från Vingåker till Berlin och tillbaka.
– Tävlingarna är vår semester. Vi umgås med andra endurofamiljer på kvällarna, bor i husvagn och tar ledigt från jobbet för att hinna åka.
De delar som vanligt uppställningstält med familjen Westman från Örnsköldsvik, som åkt 60 mil för att ta sig till Vingåker.
Även norrlänningarna tyckte banorna i Vingåker var roliga, men tunga. Det var hårt arbete att köra 100 kilo motorcykel i terängen.
– Nästan som en kåsa, sa Åke.
Karina Frölund