Brutalt tillbaka i verkligheten

Textstorlek:
Jag har varit hemma i Sörmland och förinspekterat våren. For sen tillbaka hem till Åland och rapporterade att den blir godkänd i år också. Leveranstiden beräknas till 2 veckor. Det ännu vinterkalla havet mellan Åland och Sörmland fungerar som en buffert och gör att vi ligger ca 2 veckor efter er. I gengäld så har vi lite längre och varmare sensommardagar.
Redan på tåget mellan Stockholm och Flen, kunde jag konstatera att det ännu stämmer, det som jag alltid säger: Sörmland är vackrast! Huvudsyftet med resan var att sjunga i studio med ett projekt som heter plan714. Men jag passade samtidigt på att göra en sorts pilgrimsresa in till mitt barnajag.
Jag gick till huset på Hagvägen i Flensby, där jag bodde mina första år. Jag gick in i skogen bakom huset och hittade alla mina gamla platser: flyttblocket jag klättrade på, träsket jag plurrade i och stigen där vi lekte cowboy och indianer på somrarna och åkte skidor och pulka på vintrarna. Senare gick jag också via sörmlandsleden ut till Orrhammar, där jag tillbringade mina ungdomsår. Jag gick förbi mina, och alla mina gamla kompisars hus, gick till badet, tennisbanan och ladan där vi hade skateboardramp och replokal för våra punk- och rockband. Minnen sköjde över mig och jag grät såklart som en gris! Det var en omtumlad, men lycklig man som klev av båten i Mariehamn nu i söndags och möttes av sin efterlängtade familj.
Väl hemkommen, bestämde jag och min hustru att vi skulle ta en promenad i skogen för att prata om det vi varit med om i helgen – jag på min sörmlandsturné och hon på den helsingforsresa hon passade på att göra med våra 2 yngsta pojkar. Vi var ivriga att komma iväg och inte särskilt oroliga över att lämna pojkarna hemma. Vi brukar kunna göra det nu, de är ju såpass stora att de klarar sig utmärkt själva. Det värsta som brukar hända är väl att de ibland blir osams om något, men det brukar vi kunna lösa per telefon. Vi hade redan kommit en bra bit in på skogsstigen och var inne i djupa diskussioner om våra reseupplevelser, när det sms-plingar i min mobil.
Det är den äldsta sonen, Lukas, som skriver: ”Ring det är bråttom”. Jag ringer såklart direkt, men ingen svarar. Vi tänker att de väl blivit osams igen och himlar lite med ögonen åt varann. Jag ringer, men får inget svar. Efter ett par försök till, kommer nästa sms: ”Varmvattenberedaren har ramlat ner från väggen”. Ibland är återkomsten till verkligheten onödigt hård och brutal.
Veckans plus: Valet av Macron som Frankrikes nya president. Jag tycker det känns hoppfullt.
Veckans minus: Att jag har mött våren och nu måste vänta en och en halv vecka på att få se den igen.

Nicklas Lantz