Väcker liv i Ripsatextil

Carl von Eckermann satsar på att återuppväcka farmor Ebbas verksamhet. Själv föredrar han den monokroma färgsättningen men det var med de starka färgerna i vågade mönster som farmor gjorde succé, bland annat hos modehuset Dior. Foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

– Substans kommer genom historien, säger Carl von Eckermann som tagit över, väckt till liv och moderniserat farmor Ebbas livsverk.
Men nu handlar det inte längre om lyx – det handlar om superlyx, eller mer än så.

Stilikonen och presidenthustrun Jackie Kennedy blev en av de första att bära den så kallade Ripsapläden. Sägs det i modehistorien. Carl von Eckermann vill varken bekräfta eller dementera.

– Jag vet inte, säger han.

Vi kan väl få tro det. Hur som helst. Det var till USA, eller Amerika som man sa på den tiden, som Ebba von Eckermann begav sig med sina vävda plagg i finaste ull.

Snart har det gått ett sekel och om några veckor lägger företaget en ny bas i Gnesta.

– Här satsar vi på sömnad. Än så länge vävs våra tyger, av skickliga vävare för hand, på sex olika platser i Sverige men hittar vi någon duktig vävare i Sörmland slår vi till, säger Carl.

Men åter till farmor Ebba von Eckermann. För över 60 år sedan startade hon företaget Ripsa textilier på släktgården Sandvik utanför Nyköping.

Gården bedrev ett omfattande lantbruk och skogsbruk med många anställda. De flesta män.

– Farmor noterade ganska tidigt att kvinnorna på orten var lite missnöjda. De hade inte så mycket att göra och de hade ganska tråkigt. Då föddes hennes tankar på ett väveri, säger Carl.

– Sömnad och mode hade farmor inom sig eftersom det var hennes mamma, Marg von Schwerin, som grundade Märthaskolan.

Märthaskolan var ett anrikt modehus och en sömnadsskola i Stockholm. Skolans grundare, Marg von Schwerin, hade tidigare varit lärare i sömnad.

På Märthaskolan fanns också en fransk avdelning där man sydde upp plagg efter originalmönster från Paris.

Skolan hade täta förbindelser med franska modehus som Dior, Chanel och Balenciaga.

Dior fick senare upp ögonen för dottern Ebbas ulltyger.

Ebba von Eckermanns färgstarka kjolar och jackor blev också högsta mode under 50-, 60- och 70-talet.

Ebba reste också till USA och sålde stort på Fifth Avenue. Hon kallas, internationellt, för föregångaren till det svenska modeundret.

Men när klädbranschen industrialiserades höll inte affärsmodellen längre. Slit och släng-eran tog över, produktion förlades till lågprisländer och Ebba von Eckermann valde att avveckla Ripsa textilier och varumärket Countess von Eckermann.

Hon vägrade rucka på sin filosofi.

– Nu tror jag att det är dag igen, säger Carl. Intresset för gediget hantverk är tillbaka och jag tror vi ligger rätt i tid för vårt varumärke igen.

Men inte i Sverige. Här finns ingen marknad, anser Carl von Eckermann. I stället gjorde han ungefär som farmor, åkte till USA och letade underleverantörer.

Han sökte sig till D&D, Design & Decoration Building, som är en hel skyskrapa fylld av företag med design och showrooms.

– Designhuset var 18 våningar högt, jag gick uppifrån och ner och knackade dörr på vartenda våningsplan. Jag var helt slut och orkade knappt gå ett steg.

– Men längst ned, när jag inte tänkte gå längre, hittade jag vad vi sökte. Företaget J Robert Sccott, som mest levererar direkt till inredare och arkitekter som enbart letar efter absolut högsta kvalitet. Vi passade perfekt för varandra.

Vad kostar då en pläd?

– I svenska kronor 30 000, svarar Carl von Eckermann, utan att darra på läppen.

Lena Magnergård