Andelskupa som bisyssla

Ulrika Strengbom har köpt en andel i kupa 10 till maken i födelsedagspresent. Biodlare Sylvia Ljung erättar om hennes bisamhälle. foto: Karina Frölund
Textstorlek:

– Min man ska få en andel i födelsedagspresent, säger Ulrika Strengbom från Hållsta.
Hon har nappat på Sylvia Ljungs företagsidé och köpt in sig i en av hennes bikupor.

– Jag har funderat på att skaffa några bikupor och ha i trädgården hemma. Min man är inte riktigt lika intresserad, men när jag såg det här erbjudandet tänkte jag – vilken bra grej, det skulle vara ett perfekt sätt att komma igång, säger Ulrika.

Hon har bestämt sig för att köpa in sig i kupa 10.

Hon har tecknat ett litet avtal som innebär att hon betalar 500 kronor för en tiondel av honungen som produceras i den kupan i sommar.

– Vi har två barn också, jag hoppas att de ska bli intresserade, säger hon.

Sylvia kan inte säga något om hur mycket honung det kommer att bli, det beror på väder och vind.

– Säsongen har börjat bra, så det kan bli ett riktigt bra år, säger hon.

Intresset för biodling har ökat och i biodlarföreningarna är det allt fler kvinnor som löser medlemskort.

Ulrika säger att hon har påverkats av filmer om bidöd och diskussioner om bristen på bin.

– Det är klart det känns bra att bidra till att det blir fler bin. Jag tror det är inne nu. Jag ser hipsterkopplingen – att baka surdegsbröd, brygga eget öl, göra egen korv och ha egna bin, det är ekologiskt, närodlat och rent, säger hon.

Sylvia plockar fram dräkterna som de tar på sig innan de går ut till kuporna.

– Jag har köpt sex dräkter, fler än så lär väl inte komma samtidigt för att hälsa på bina, säger hon.

De kränger på sig overaller och trädgårdshandskar. Idén att sälja honung med andelar i bikupan fick Sylvia av en tidningsartikel.

– Det där skulle passa mig, tänkte jag. Förra året provade jag att avla fram bin med parningslådor och i år vill ha en ny utmaning, säger hon.

Hon har haft egna kupor i tre år, men innan dess hade hon varit med i Eskilstunas biodlarförening ett tag och fått två mentorer som hon lärde sig mycket av.

– Det här är min tredje säsong som biodlare. Första året var det kaos, men jag fick hjälp av mina mentorer. Dessutom har jag en tendens att bli lite besatt av faktaböcker, det hade jag nytta av.

När de kommer fram till Sylvias tio bikupor. Det surrar en del bin utanför kuporna. Solen som skiner har kanske lockat ut dem trots att det är lite blåsigt och småkallt.

Sylvia berättar om drottningar och drönare, arbetsbin och vaxkakor.

– När jag skaffade mina första bin tänkte jag att det skulle vara lagom med 20 kupor, men nu tänker jag 30 eller varför inte 40 kupor.

Hon berättar att det är roligare än hon räknat med.

– Jag kan sitta och titta på dem. Se vilka blommor de besöker, kolla in pollensäcken och strukturen på deras bisamhälle.

I år kommer det att bli rapshonung för fältet i närheten kommer att vara gult om några månader.

Men biodling kan också vara ett sätt att se på sitt ogräs med nya och uppskattande ögon.

– Jag ska slunga tidigt för att försöka hinna få ren maskroshonung, den är riktigt fin, säger Sylvia.

Karina Frölund