Flexi – den perfekta blodgivarhunden

Sven Erik Eriksson klappar sin hund Flexi under tiden som veterinär André Rowe tappar henne på blod. foto: Karina Frölund
Textstorlek:

Med bestämda steg styr schäfern FM Flexi genom korridoren på Strömsholms smådjursklinik. Hon har varit här många gånger förut och ser fram emot att få träffa personalen.

– Hon börjar förväntansfullt att hoppa och låta redan när vi svänger in mot djursjukhuset, säger Sven Erik Eriksson från Hällberga.

För ett par år sedan fick han höra av en kompis att även hundar kan ge blod.

– Jag har själv gett blod under många år, så det var naturligt att kolla om djursjukhuset var intresserade av Flexis blod, säger Sven Erik.

Han har jobbar inom Försvarsmakten under många år och menar att det är självklart att hjälpa till om man kan.

Efter en första kontroll visade det sig att Flexi är den perfekta blodgivarhunden. Marie Werbelow som är biomedicinsk analytiker och tar hand om hundarnas blod säger att Flexis blod gör mycket nytta.

– Hundar har många olika blodgrupper men när de ska ge blod är det enbart två parametrar som spelar in. Flexi har en blodgruppp som gör att hon kan ge till alla hundar, berättar hon.

– Dessutom är hon lugn och positiv, det är en förutsättning för att det ska fungera.

När Flexi har hälsat ordentligt på Marie får hunden sätta sig på undersökningsbordet. Marie rakar en liten bit på ett framben för att ta ett blodprov.

Flexi låter hela tiden ganska högljutt, inte skäller men gnyr och gnäller.

– Typiskt schäfer, de låter hela tiden, säger Marie och Sven Erik nickar instämande och håller om hunden.

Marie tappar upp några rör och går till laboratoriet för att kolla Flexis blodvärden. Hon stoppar in röret i en maskin som spottar ur sig svaret på skärmen.

Antalet vita och röda blodplättar och hemoglobinvärdet avslöjar om hunden mår bra och inte har några infektioner innan det är dags att för själva blodgivandet.

– Det är en slags hälsokontroll, det känns ju bra, säger Sven Erik.

Flexis värden ser fina ut. Veterinär André Rowe kommer in på rummet och Flexi blir precis så lycklig som bara hundar blir när det kommer någon att hälsa på.

På Strömsholms djursjukhus är det tre veterinärer som tar hand om blodgivandet.

– Det är trevligt för både hundar och hundägare om de får möta samma personal. Det ger lite trygghet, säger Marie.

Veterinären lyfter Flexi och lägger henne på undersökningsbordet.

Sven Erik sitter vid hennes huvud och klappar henne medan André Rowe rakar en fläck på halsen som han tvättar ren innan han sätter i kanylen i halsvenen.

Blodet börjar rinna och Flexi pratar under tiden.

– När människor lämnar blod rinner det av sig själv, men på hundar snabbar vi på processen lite eftersom det är svårt för dem att ligga still så länge, säger veterinären och reglerar trycket på vakumpumpen.

Fyra och en halv deciliter blod tappas ur Flexi.

– Utan blodgivare skulle vi inte klara att ha en så avancerad djurvård som vi har idag. Majoriteten av blodet används vid operationer, ormbett och andra skador. Det är inte ofta det används vid olyckor, även om det händer, säger Marie.

När Flexi är klar får hon ett rosa bandage med hjärtan på om halsen. Hon väntar tålmodigt på att allt ska bli klart, sedan hoppar hon ner från undersökningsbordet och stirrar förväntansfullt upp på hyllan över skåpet.

– Du vet precis vad som finns här, säger veterinären och tar två grisöron ur påsen.

Svansen går på Flexi och det första örat krossas och åker ner i hennes mage innan någon hinner säga varsågod.

Det andra örat ligger på undersökningsbordet ett par sekunder innan hon glufsar i sig det också.

Nu får hon vänta tre månader innan det är dags igen för ett nytt besök på djursjukhuset.