Barnsligt förtjust i julen

Textstorlek:

Så är huset städat inför julen. Den mjuka lite kryddiga doften av linoljesåpan drar genom näsan. Den passar bra in i julens doftskåp; glöggen, pepparkakskryddorna, apelsinerna med mönster av kryddnejlikor.

Har jag sagt att jag älskar julen?

Antingen älskar eller avskyr man julen, verkar det som, och jag är barnsligt förtjust. Att tända ljus i vintermörkret – särskilt vackra handstöpta. Att plocka upp luciatåget i keramik ur jullådan, och mammas gamla broderade julgransmatta. Lika roligt varje år. Julen är en högtid som inte tål alltför mycket förnyelse.

Jag minns fortfarande med fasa den där julen när mamma bestämde att vi skulle ha en jultall istället för gran. Experimentet föll inte väl ut och nästa år var julgranen tillbaka – brokigt pyntad.

Julköttbullarna är avsmakade och prydligt förpackade i lådor i frysen. Samma recept varje år. Inte heller när det gäller julköttbullarna finns – utrymme för förnyelse. Däremot är det spännande att se hur nya traditioner skapas. Sashimin och den vegetariska västerbottenpajen har fått sin givna plats på julbordet i vår familj. Grisfötterna och lutfisken har försvunnit. Synd på sitt sätt. Båda en del av det samhälle som tog tillvara allt på djuren som slaktades.

Och så är det julklapparna. Hur går det till när man inte längre önskar sig saker utan – helt ärligt – snälla barn och fred på jorden. Det första har gått utmärkt. Det andra ser helt hopplöst ut. Det känns nästan skamligt att förbereda ett överflöd av mat, att tänka på en vacker dukning av julbordet när bilderna av misären i Aleppo rullar ut från Tv:n. När evakueringen av civilbefolkningen gång på gång skjuts upp eller avbryts för att vapenvilan bryts eller FN:s bussar attackeras. Att skicka pengar till hjälp för flyktingarna känns liksom inte nog. Vad är nog?

Ankomsten av ett barnbarn har givit julen en ny fräschör, men har också gjort att årets julpyntning liksom är på en högre nivå. Men vad är det för värld han och hans generation får överta? Ett överhettat klot där klyftorna ökar – både här hemma och mellan rika och fattiga länder. Vem kunde tro att Tage Danielsson julsaga om Karl-Bertil Johansson skulle vara aktuellare än någonsin julen 2016. Att ta från de rika och ge till de fattiga.

Med utsikt över gröna gräsmattor ber jag ändå att få tillönska alla en riktigt God Jul.

Lena Näslund