Jag avskyr nylonstrumpor

Textstorlek:

Ljudfil – Jag avskyr nylonstrumpor

(Klicka på länken ovan för att lyssna på Kerstins krönika. Filen öppnas som Mp3-format.)

Nylonstrumpbyxor är ett elände. Jag har aldrig lyckats använda ett par utan att det blir hål. Hålen är inte det enda problemet. Värst är grenen. Jag klarar den helt enkelt inte. När jag efter mycken möda lyckats dra upp strumpbyxorna så att grenen sitter där den ska, kan man ge sig sjutton på att den bara efter en stund, flyttat sig neråt och hänger där på ett obekvämt sätt. Då tvingas jag gå och dra i detta strumpplagg på ett sätt som kan se väldigt märkligt ut för den som ser på.

För en tid sedan var jag på en tillställning som jag tyckte krävde klänning, ett plagg som jag sällan har på mig. Jag är en ren och skär byxmänniska. Det har jag alltid varit. Jag kostade på mig ett par nylonstrumpbyxor för en dryg hundring med förhoppning om att jag skulle klara av att använda dom utan att riskera hål. Vad tror ni hände? Så fort jag dragit upp strumporna gjorde jag en rejäl reva i lårhöjd på vänster ben.
Vid ett tillfälle i vintras var vi bjudna på födelsedagskalas. Jag bestämde mig för en kjol, ett lika sällan använt plagg för min del som klänning. I stället för strumpbyxor och hängande gren köpte jag ett par riktigt snygga stay-ups.

För den oinvigde är det långa strumpor som stannar mitt på låren. Paret var i svart med spets på en gummerad söm som höll strumporna på plats upptill. Åtminstone en stund. Vi tog en promenad mot festlokalen då jag halvvägs dit upptäckte att strumporna glidit ner över mina skor. Vad skulle jag göra? Den enda lösning jag kunde komma på var att i entrén dra av mina ”stay-downs” och gå, som min pappa brukade säga, kippskodd.

Apropå hål så har jag många i mina jeans, både frivilliga och ofrivilliga – hål alltså. Till min mammas förtret köpte jag för ett par år sedan ett par jeans med hål. Jag kan se hennes provocerande blick när jag använder dom. Hon gillar det inte, men jag älskar dessa ljuvliga brallor.

Jag använde dom en lördag för ett par veckor sedan då jag tillsammans med några vänner var på en shoppingrunda. Jag tog ett kliv åt sidan och knak, så sprack byxorna över hela baken. Mamma log när jag berättade om det inträffade. Hon tänkte nog att nu kasserar dottern jeansen, men icke. Byxorna är annat än ett par nylonstrumpor, dom ska självklart lagas.

Kerstin Svensson