Stören på plats i gamla industrin

Textstorlek:

​Fisken har ett mycket speciellt utseende, som en haj med lång näsa, långsmal kropp och munnen på undersidan. Sterlett heter typen av stör som Elena Gazeeva och hennes man Sergey har köpt från Estland och Lettland. Störarna simmar i Abeces gamla industrilokal i Enstaberga.
– Äntligen, säger Elena som tillsammans med sin man började planera för fiskodlingen redan för fyra år sedan.

Det har tagit tid att komma igång, men efter ombyggnationer, fiskodlingsutbildningar, vattenreningskurser, studiebesök, bankdiskussioner och stödsökande står de nu i den 6 000 kvadratmeter stora lokalen och matar sina långnästa fiskar.

Hittills har de två ton stör fördelade i 20 runda tankar med 20 kubik vatten i varje. Och det är bara början.

– Vi startar med honor, men snart kommer mer fisk, berättar Sergey.

Stör är ofta förknippat med kaviar, men det nöjer sig inte Elena och Sergey med. Även om de ska ta fram lite sörmländsk störkaviar, är deras affärside större än så.

Till att börja med ska de sälja befruktad rom vilket är värt mer per kilo än rysk kaviar. Enligt planen ska de också börja förädla fisken om ett par, tre år, genom att slakta, bereda, filea och röka den.

Men till att börja med ska de ta hand om rommen.

– Därför har vi gjort ultraljud på fiskar i flera dagar, berättar Elena.

Sergey visar ultraljudsmaskinen, modell mindre, och förklarar att det är som på människor, man drar den över magen på stören och ser vad som finns innanför.

– Men det är svårt att hålla i fisken och man måste vara två för att klara av det.

Efter att ha ultraljudat flera hundra störar har de sett att det snart är dags att fixa vinter i lokalen.

– Många av honorna är klara att leka i januari, säger Elena.

Därför ska de sänka temperaturen från 17 till sex grader under en period för att sedan dra på värmen och ljuset. Med en simulerad vår sätter hormonerna igång, fisken släpper sin rom och den kan befruktas.

Jimmy Blom, fiskekonsulent på länsstyrelsen, berättar hur det går till.

– Tänk dig att man blandar rom och mjölke i en stor balja och rör om, säger han.

95 procent av vattnet i fiskodlingen återvänds och skjutsas egentligen runt hela tiden. På vägen renas det av en bassäng med karpar, olika filter, rör med ozon och bakterier.

Slammet och näringen från vattnet leds undan i ett särskilt rör. Så småningom ska växter ta vid som reningsverk. Sergey visar en ritning med växthus på taket av industrilokalen. Men de tänker börja med växter på väggarna.

– I första hand tänker vi på sallad och tomat, men det kan bli annat också. Jag hörde någon som odlade banan, men då kanske det måste vara varmare, säger Elena.

– När växterna är på plats ska de ersätta det biologiska reningsverk de använder idag, säger Jimmy Blom.

Metoden kallas Aguaponic. Det är ett slutet odlingssystem där det näringsrika fiskvattnet gödslar och vattnar växterna som i sin tur fångar upp näringen och renar vattnet som sedan går tillbaka till fiskarna.

Jimmy Blom propagerar gärna för fiskodling på landet och har pekat på att gamla, isolerade men oanvända svinstallar i Sörmland är som gjorda för att bli fiskodlingslokaler istället.

Han är glad över att Elena och Sergey kommit igång i Enstaberga och hoppas att de är de första i en lång rad av fiskodlare på land.

– Det blir ingen övergödning med fiskodling på land. Att jämföra med kassodling där allt hamnar i omkringliggande vatten. Resten av världen har insett fördelarna med landbaserad odling och vill vi vara med måste vi hänga på tåget nu, säger Jimmy Blom.

– Vi hoppas att fler ska följa vårt exempel. Vi bidrar gärna med tips och råd så slipper de göra samma misstag som vi, säger Elena.

Karina Frölund