Tackade nej till tusen kronor

Textstorlek:

Det är söndag eftermiddag och jag är ute och haltar med hundarna. Det vill säga, det är jag som haltar, hundarna småspringer runt mina ben. Då ringer mobilen. Rösten i mobilen presenterar sig så snabbt att jag inte har en chans att uppfatta vad han säger. Antagligen är det inte meningen att jag ska fatta. Den hurtiga rösten fortsätter:

– Du är en av tio personer som vunnit 1 000 kronor och en finalplats i vår tävling. Vi har avtal med alla stora livsmedelskedjor och jag ringer för att få veta vilken kedjas presentkort du vill ha och till vilken adress jag ska skicka kortet.

Jag försöker inte dölja min misstänksamhet, snarare tvärtom.

– Jag förstår. Du tror att vi har något motkrav. Jag lovar att det inte finns några dolda avsikter. Var vill du handla för din vinst?

Motvilligt svarar jag: ICA.

– Bra. Och vart vill du jag ska skicka presentkortet?

Jag är fortfarande lika skeptisk och säger att jag kanske inte har lust att lämna ut min adress.

– Vi har din adress, säger han och läser upp min fullständiga bostadsadress. Vill du att vi skickar kortet till den adressen?

Hela tiden har jag lyssnat noga för att komma på vad saken egentligen handlar om. Så jag frågar en gång till:

– Vilken är haken?

– Det finns absolut ingen. Du förbinder dig inte till någonting. Det enda du behöver göra är att ta emot ett litet provpaket med Omega 3. Du betalar ingenting, mer än fraktkostnaden på 59 kronor. Sedan kan du när som helst säga upp abonnemanget.

Han rabblar hela den harangen alltför snabbt för att jag ska hinna fatta. Men jag hör att jag ska betala en fraktkostnad på 59 kronor. Nu försöker jag låta bestämd, vilket inte är så svårt eftersom jag är ganska irriterad vid det här laget. Hundarna gnäller otåligt och kopplet snor sig kring mina ben.

– Det krävdes inget av mig, men jag ska betala en fraktkostnad. Tack, men jag vill inte ha dina 1 000 kronor.

– Hur kan du tacka nej till 1 000 kronor bara för att du ska betala 59? Det har du ju råd med!

– Det är en principsak, säger jag eftersom jag inte hinner tänka ut något mera intellektuellt argument i ögonblicket.

– Men du får ju ettusen kronor, envisas den fortsatt påstridiga rösten.

Först nu börjar jag fatta. Meningen var att jag skulle teckna ett abonnemang på Omega 3, till en kostnad som jag inte fått veta. Avsikten var säkert att jag skulle glömma att säga upp det och sedan kontinuerligt få fortsatta leveranser, kanske i evighet.

Nu säger jag ifrån. Ännu tydligare.

– Tycker du inte om Omega 3?

– Jag vill inte ha något att göra med det du försöker sälja. Tack säger jag och jag hoppas verkligen slippa fortsatt kontakt.

Jag frågar mina hundar om det här inte ska anses vara en otillåten säljmetod, men får bara svansviftningar till svar.

+ Svensk sommar när den är som bäst
– Påstridiga telefonförsäljare

Krister Wistbacka