De utmanar berget

Att fika efter en dag vid Simonsberget är en viktig del av den traditionella klättringen. Foto: Esfar Ahmad
Textstorlek:
Annons:

Full fokus riktad uppåt. Det finns bara ett mål när händerna tar tag i första bergssprickan för att lyfta resten av kroppen uppåt mot toppen. Simonsberget i Tunaberg är en populär plats för klättrare med dess 60 meter höga klippa. 

– Vi lägger våra liv i varandras händer när vi klättrar och det skapar en riktig närhet, säger Mikael Knutsson, klättrare sedan tio år tillbaka och auktoriserad instruktör sedan 2009.

Han sitter under en utbuktning på Simonsberget i skydd mot det duggande regnet tillsammans med vännen Robert Kärrlander. Båda två leder klättergrupper och är vana klättrare.

Framför dem breder ett guldfärgat fält ut sig och förstärker kontrasten till bergets sprickrika granit.

För ett ovant öga är det mycket som ska ordnas innan klättringen kan börja.

– Det finns flera olika typer av klättring. Det vi gör kallas för traditionell klättring, då använder vi oss av egna säkringar, säger Robert.

Säkerhetsanorningen kontrolleras och leder diskuteras.

En led innebär en redan utmärkt plats av tidigare klättrare.

För att hitta leder i ett berg så tittar man på bergets sprickor för att sedan identifiera dessa i guideböcker.

Har leden bestigits av tidigare klättrare så kan det finnas information om exempelvis svårighetsgraden.

– Man kan lära sig teorin i böcker, men mycket handlar om att lära sig på plats. Det viktiga är att man lär sig att göra rätt bedömning, säger Mikael.

– Man måste fråga sig själv om man klarar situationen utifrån den egna förmågan, fyller Robert i.

Att klättring skulle var en farlig extremsport för adrenalinsökande äventyrare håller de inte riktigt med om, istället återkommer de ofta till de meditativa lugn som en dag med kaffetermos, klätterutrustning och fysisk aktivitet kan ge.

– Ibland får man gå i två dagar för att komma till ett berg som man vill klättra på, berättar Mikael.

Det går inte att stressa när säkerheten ska kontrolleras och för att ta sig upp för den branta kanten krävs fokus.

Det tvingar bort alla andra tankar.

– Utan att förringa inomhusträning, så är det lite mer av en fabriksträning. Det är inte samma miljö, säger Robert.

Smidighet, uthållighet och balans är viktiga egenskaper hos en bra klättrare.

En lagom grundstyrka kan vara bra att ha men är inte det centrala.

– Det handlar om att lyfta sin egen kropp. Jag är byggd som ett spett men det är bra för hur jag använder min kropp här, säger Mikael.

– På berget spelar det ingen roll vem man är annars, säger Robert.

FAKTA TRADITIONELL KLÄTTRING
Klättring kan delas upp i fyra olika typer vilka är bouldering, sportklättring, traditionell klättring och alpinklättring. Vid traditionell klättring så ansvarar klättraren själv för placeringen av säkringar. Alpinklättring innebär att man tar klättringen längre bort och högre upp i bergen, samt lägger till element som snö, is, glaciärer, väder och vind.
Rep – repen är mellan 7– 11 mm tjocka och det finns olika typer beroende på typ av tur.
Kilar och maksäkringar – Passiv respektive aktiv säkring.
Leder – Klätterleder som har testats och dokumenterats på något sätt av tidigare klättrare.
Krita – Magnesiumoxid som appliceras på händerna för att ge bättre grepp.

Esfar Ahmad

 

 

Annons: