Samarbete gav effekt

I Poppe och Kanels värld kanske kampen är det viktigaste. Men företagarna Helena, Karin och Caroline har funnit att samarbete ger bäst utdelning. Såväl i kassan som när det gäller ”kundnöjdhet”. Foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

​Det är inte alltid kamp och konkurrens som ger framgång. Tvärtom. När tre konkurrenter bestämde sig för att samarbeta ökade kundtillströmningen och företagen gick bättre.
– Nu kompletterar vi varandra i stället för att konkurrera, säger Karin Gustavsson.

Tre verksamheter i olika delar av Sörmland med ungefär samma affärsidé, att utbilda hundägare och hundar.

Karin Gustavsson drev sitt företag i Malmby utanför Strängnäs, Helena Petersson i Tumbo utanför Eskilstuna och Caroline Svärd i Björnlunda.

– Visst har vi lite olika specialområden och kompetenser, men det gör också att vi hänvisar kunder till varandra. På så sätt blir vi starkare, säger Caroline.

Eftersom Karin, Helena och Caroline arbetar i samma bransch har de genom åren träffats mycket. Men det var först för något år sedan de kom på att de skulle börja samarbeta.

– Dels känner man sig ju ganska ensam som egenföretagare och vi kände nog alla tre att vi ville göra något nytt och utvecklas. Jag tror att man blir lite hemmablind om man hela tiden är ensam i sin verksamhet, förklarar Karin.

Runt om oss springer hundarna Kanel, som är en jaktlabrador, och Poppe som är valp av rasen Bracco Italiano.

De sliter och kämpar om en boll. Vi andra dricker kaffe. Regnet hänger lite i luften. Helena är inte med idag. Hon har semester.

– Det känns skönt att vi har funnit den här samarbetsformen. I dag har vi tvättat bort konkurrensen som fanns och nu tänker vi i stället samarbete, säger Karin och fortsätter:

– Jag tror att många småföretagare känner igen sig i den här situationen. Nu med facit i handen kan jag också säga att jag är övertygad om att vilka företagare som helst, i de flesta branscher, skulle ha nytta av att tänka som vi.

På vilket sätt hjälper ni varandra?

– Ja men det handlar om så mycket. Dels när det gäller rent praktiska och administrativa saker tar vi hjälp av varandra. Men mest handlar det om själva verksamheten förstås, säger Caroline.

Hon förklarar att utgångspunkten i samarbetet har varit att de tre har byggt upp sina företag och verksamheter på ungefär samma sätt. De ger kurser, utbildar i olika hundsporter och ger även enskilda råd när det gäller så kallade problemhundar.

Men det viktiga, som Caroline hela tiden återkommer till är att de har samma grundsynd när det gäller uppfostran.

– Och så har vi även den gemensamma inställningen att det ska vara kul att ha hund, tillägger Karin.

– Mycket handlar ju också om att skapa nätverk. Bra kurser genererar nya kunder och tidigare kunder som är nöjda vill gärna fortsätta att utbilda sig, När vi är tre företagare är vi så mycket starkare. Saknar någon en kurs för tillfället kan vi hänvisa till de andra.

Caroline, som har varit borta ett par minuter, för att avsluta leken mellan hundarna kommer tillbaka.

Hon understryker det Karin säger om hur viktigt det är att kunna hänvisa till varandra.

– Det finns ju också situationer när personkemin inte riktigt stämmer. Då är det en styrka om man vågar erkänna det och kan säga att ”nej, jag tror att det passar mycket bättre om du går kurs hos Helena eller Karin i stället”. Men det krävs förstås mod, säger hon och skrattar.

– Det gör det verkligen, instämmer Karin. Men jag är övertygad om att de gånger detta händer får man som företagare också respekt hos kunden. Det syns tydligt att man inte bara är ute för att roffa åt sig, utan man vill att det ska bli bra för alla.

– Det här ”tänket” kanske också är extra viktigt när vi jobbar med problemhundar. Det handlar ju om levande varelser och alla är unika. Kanske reagerar olika raser på olika sätt och då är det också bra att vi har olika kunskapsområden och faktiskt är intresserade av olika raser.

Men det ser ju inte ut som om ni håller på med små pudlar direkt?

– Vi har alla möjliga sorters hundar på våra kurser. På valpkurserna har de ju bara åldern gemensamt, sedan spelar det ingen roll om det är stora eller små hundar eller vad de ska användas till. Uppfostran och lydnad måste ju sitta där. Men det är klart, privat, alltså vi själva, har kanske lite ”svårare” hundar. Det stämmer, säger Karin.

– Ja, det gör det verkligen. Helena, vår tredje kollega, har ju en Rodesien Redgeback. Det är ju en ganska svårmotiverad ras, om man får säga så. Men det är ju som sagt privat.

Lena Magnergård