Ger liv åt Astrids sagor

Under sommaren arbetar Pelle Nyberg med att ge liv i en av Astrid Lindgrens älskade barnbokskaraktärer. Han är en av skådespelarna på Astrid Lindgrens värld. Foto: Sebastian Lamberth
Textstorlek:

​Pelle Nyberg, 28 år, från Katrineholm, är en av drygt fyrtio skådespelare som varje dag under hela sommaren levandegör några av våra mest älskade böcker. Det är hans andra år som aktör i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.
– Det känns fantastiskt att få vara en del av Astrids arv, säger Pelle.

Annons:

Den här säsongen ikläder han sig rollen som drängen Alfreds farfar Stolle-Jocke i Katthult. Vi följer med honom en dag på jobbet.

– Men när besökarna kliver in i parken träffar de inte skådespelare, de träffar Astrids sagofigurer på riktigt och det är jättehäftigt, berättar Pelle.

I Katthult är det full fart. Som vanligt när Svenssons illbatting Emil är i farten. Denna gång har han bjudit in alla fattigstugans hjon på kalas.

– Är du säker på att det här inte är ett hyss? undrar lilla Ida.

– Nädå, det här är något som Guds änglar di klapper i händerna åt, svarar Emil.

I publiken sitter både små och stora barn. De vinkar till sina idoler Emil och Ida med tindrande ögon.

Det är som att göra en tidsresa till slutet av 1800-talet. På en bänk sitter Drängen Alfreds farfar Stolle-Jocke. Han är bekymrad över att Kommandoran har tagit allt snus.

Sörmlandsbygden får en pratstund med Pelle under hans lunch.

– Det som är så häftigt med att jobba här är att vi inte är skådespelare som spelar teater i vanlig bemärkelse. Här sker allt i nuet och föreställningarna varvas med improvisationer. De som kommer till Katthult möter verkligen Emil och hans familj på riktigt. Vi går aldrig ur våra roller, säger Pelle och berättar att barnen tycker det är spännande att lyssna på Stolle-Jockes historier.

Vem är Stolle-Jocke då?

– Han är drängen Alfreds farfar och han är jättegammal med krämpor i kroppen. Han bor i fattigstugan, men kommer ofta till Katthult och hälsar på.

Har Stolle-Jocke några likheter med Pelle?

– Ja visst, han är positiv och glad, orädd och en kämpe. När jag har arbetat med rollen har jag tagit inspiration av min största förebild, min egen farfar. Jag har tagit hans goda hjärta och applicerat det på Stolle-Jocke.

Pelle berättar vidare om de besökande barnens funderingar. De brukar fråga varför Jocke har så gula tänder till exempel. Eftersom det mesta sker spontant och i nuet är det svårt att förbereda sig på barnens frågor, men Stolle-Jocke har alltid svar.

– Han är ju Stolle-Jocke på riktigt, det är klart att han kan svara, säger Pelle och skrattar.

Det är många barn som vill träffa Emil, han är enormt populär.

Pelle tror att hans popularitet beror på att alla barn förstår att Emil egentligen är en snäll kille som bara vill väl, men ibland blir det tokigt och då blir pappa arg. Pelle berättar att han själv var lite som Emil när han var liten.

– En gång när vi skulle få gäster skrev jag ”VÄLKOMNA” med bläckpenna på vår vita ytterdörr. Pappa såg det och gav mig en skurhink, minns han och ler.

Det märks att Pelle är stolt över att få levandegöra Astrids sagor.

– Att få vara en del av Astrids arv är fantastiskt. Tänk att en kvinna med en penna kunde förändra så mycket. Det som känns allra bäst är att kunna föra vidare hennes fina värderingar till kommande generationer. Speciellt nu, när Sverige och världen ser ut som den gör, säger Pelle och blir allvarlig för en stund.

– Oavsett vilken bakgrund man har eller oavsett hur man ser ut så har alla människor rätt att älska och att få bli älskade och respekterade. Jag tycker att Astrids berättelser verkligen står för det, och det gör jag också. Jag önskar att varenda unge på hela vår planet fick ta del av Astrids berättelser.

Lunchen är slut och det är återigen dags för Pelle att förvandlas till Stolle-Jocke och bege sig ut till Katthult. Där väntar många barn på att få en pratstund.

Stolle-Jocke slår sig ner på en bänk med sin käpp. En liten flicka i femårsåldern närmar sig honom och slår sig orädd ner i hans knä.

– Vet du? Jag har ätit pannkaka till lunch, säger hon och lutar huvudet mot hans axel.

– Med sylt och grädde? Jag älskar grädde, skrockar Stolle-Jocke.

Just i det ögonblicket finns ingen Pelle, för den lilla flickan är det verkligen Stolle-Jocke som sitter där på bänken i Katthult.

Och när hon kramar honom och springer vidare mot snickarboa blir allt med ens så självklart. De finns på riktigt. Både Emil, Ida, Alfred, Pigan Lina och Stolle-Jocke. Det är som om de bara klivit rakt ut ur böckerna som står hemma i många av våra bokhyllor.

När vi lämnar Katthult blinkar Stolle-Jocke pillemariskt åt oss. Även om han är gammal så kommer nog både Stolle-Jocke och alla andra figurer som Astrid Lindgren skapade att överleva oss alla.

Michael Mårtensson

Annons: