Ibland kan man bli förvånad

Textstorlek:
Annons:

Vem hade kunnat tro att sörmländska ornitologer år 2016 skulle bygga skyddsrum åt ejderhonor – som skydd mot havsörnen. För trettio år sedan befarade många att havsörnen skulle dö ut, men tack vare frivilligas idoga släpande av mat och miljöpolitik som fick stopp på miljögifterna har den gjort comeback. Nu smaskar örnarna på ejder och andra skärgårdsfåglar.

Det finns än så länge gott om ejder, men de får nästan inte ut några ungar. Kanske kan hus att ligga och ruva i hjälpa till.

Apropå byggprojekt. Bostadsbristen är ett av de stora problemen i dag. I alla fall för dem som inte har gott om pengar. Vem kan vara förvånad – när hyreshusen metodiskt har förvandlats till bostadsrätter och lyxrenoverats. När allt som byggts är dyra bostadsrätter. I den senaste partiledardebatten lanserade moderatledaren lösningen: lätta på strandskyddet för att få fram mer mark att bygga på.

Vem tror att det blir bostäder för studenter och nyanlända? Snarare kanske finfina små gated communitys för people med Panamapengar…

Vem kunde förresten tro att naturskyddet skulle behöva försvara djurs och människors rätt till de värdefulla områdena närmast våra vatten så snart igen. Så varför inte ta nationalparkerna också? Det kanske går att bygga lågbudget i Sareks nationalpark – där finns det ju gott om plats.

Apropå försvar. Vem kunde tro att Sverige på allvar skulle diskutera ett NATO-medlemskap år 2016. Av rädsla för ryssen. Varför Putin plötsligt skulle annektera Gotland har ingen lyckats förklara för mig. Och skulle en allians med Donald Trump som ledare kännas bättre? Jag känner ingen trygghet vid tanken på att mina barn och barnbarn ska tvingas ut i krig för att försvara tveksamt demokratiska ledare i Turkiet till exempel.

Vi har inte råd med flyktingmottagande, anständiga löner till vårdpersonal eller lokalt producerad mat i det offentliga – hur blir det då när våra försvarskostnader nästan fördubblas vid ett NATO-medlemskap. För sådär trettio miljarder går det att göra mycket bra saker.

Är det inte dags för rejäla fredssamtal med syfte att skapa ett bättre samhälle nu? Jag är innerligt trött på jakten på någon som ska avsättas – må vara Toblerone, vägrade handslag eller förflugna uttalanden. För att inte tala om pajkastningen som kallas politisk debatt – där någon ska utses till vinnare. En sådan samhällsdebatt gör oss alla till förlorare.

Nej fram för rundabordssamtal i varenda trädgård i sommar!

 

Lena Näslund

Annons: