Det gäller att hantera skräcken

Textstorlek:

Jag har så svårt att koncentrera mig på vad kollegan mitt emot mig talar om. Jag har nämligen fått ögonen på en liten svart prick i hans vänstra öra och jag är tvärsäker på att det är en liten fästingrackare som bitit sig fast där. Vi jobbar kvällspasset på Tidningen Folket och har känt varandra länge. Jag har en så märklig respekt för min arbetskamrat att jag inte nänns nämna misstanken att ett litet odjur förmodligen hittat en hemvist i hans öra. Nu suger den i sig blod som gör att den lilla illbattingen växer sig stor om han inte tar bort den illa kvickt. Vänner och familj som känner mig väl vet att jag får en klar och granskande blick när jag ser en liten svart fläck på andras kroppar. Då håller jag kvar blicken tills att jag undersökt och kan konstatera om en fästing satt sig fast eller avslappnat inser att det bara är en leverfläck.

Jag var 25 år fyllda när jag första gången upptäckte att en fästing satt sig fast på min kropp. Jag blev så förskräckt att jag ändrade hela mitt förhållningssätt till naturen. Jag fick en märklig gång då jag gick i högt gräs. Jag läste på allt jag kom över om fästingar och bokade intervjuer med sakkunniga för att lära mig allt om blodsugarna och på så sätt hantera skräcken om jag skulle drabbas av Borrelia eller TBE.

En sommar var familjen på Gröna Lund när vår då fyraåriga dotter beklagade sig över smärta i ena örat. Innan hemresan åt vi middag på en restaurang då jag plötsligt upptäckte att en stor fästing hade parkerat sig i hennes öra. Middagen fick ett snabbt slut. Vi skyndade mot bilen där vi höll dottern i ett fast grepp och till slut fick bort odjuret. Hon skrek och jag var helt slut när dramat var över. Några dagar senare konstaterades att hon hade fått Borrelia och antibiotika skrevs ut av en läkare. Genom åren har jag själv ätit flera antibiotikakurer på grund av Borreliainfektioner.

När vi vistas vid torpet undersöker jag min kropp noga varje kväll. Våra barn har också under uppväxten alltid kollats innan sänggåendet, men oftast är det på min kropp vi hittat de avskyvärda krypen. Idag är jag inte lika rädd för fästingar och självklart är jag numera vaccinerad mot TBE.

Vi ska ha respekt för de avskyvärda varelserna. De kan göra oss riktigt sjuka, men ska inte få begränsa vårt sätt att röra oss i naturen. Ger vi oss ut i fästingrika områden bör klä oss i ljusa heltäckande kläder och varför inte spruta på oss ett hemkok av vatten, rosmarin, vitvinsvinäger, vitlök och citron.

Beträffande kollegan så var den lilla svarta fläcken borta ur hans öra när vi träffades på jobbet nästföljande dag. Om det var en fästing eller inte frågade jag aldrig, men det skulle jag garanterat göra idag.

Kerstin Svensson