Litet, lokalt och i tiden

Mikroskopet är ett av de viktigaste arbetsredskapen i bryggeriet. Här blir bilden av hur jästpartiklarna växer fram tydlig och bryggerimästaren Tom Casey kan avgöra när det är dags att ta nästa steg i processen. Foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

​Det var kemin som förde dem samman. Inte personkemin utan vetenskapens kemi. Den som handlar om joner, molekyler och kristaller.
I dagarna drar Tom Casey och två kollegor, från läkemedelsföretaget Pfizer, igång det lilla mikrobryggeriet i utkanten av Strängnäs.

Annons:

– Öl handlar om kemi. Enkom om kemi, säger Tom Casey.

Han är företagets bryggeriemästare. Tillsammans med arbetskollegorna Kieran Blake och Jens Kempe som är ägare, har han dragit igång mikobryggeriet Mälardalen brewing company. Under påskhelgen var det också invigning av bryggeripuben, intill själva bryggeriet.

Allt fler har fått upp ögonen för hantverksmässig mikrobrygd öl. Det har blivit en trend. Antalet lokala, milrobryggerier ökar med stormfart och idag har vi drygt 250 milkrobryggerier i Sverige. Förutom dessa små, lokala bryggerier finns det också så kallade ”flygande bryggare” eller ”fantombryggare”. De har inte själva har något bryggeri utan hyr i stället in sig och lånar utrustning av andra.

Det var någon gång i mitten av 70-talet, på den amerikanska västkusten, som trenden med mikrobryggerier föddes.I dag är efterfrågan på lokalt öl stor och det är inte alls ovanligt att restaurangpersonalen får frågan om vilka lokala ölsorter som serveras när de kommer med dryckesmenyn.

I Sörmland är kanske Nils Oscars bryggeri i Nyköping det mest kända bryggeriet men även Eskilstuna ölkultur har kommit stort. Nu har också Mälardalen brewing company i Strängnäs öppnat sina portar.

– Det är förstås både spännande och kul, säger ägaren Jens Kempe. En gammal dröm som äntligen går i uppfyllelse.

Det var på läkemedelsföretaget Pfizer i Strängnäs har fann sina framtida ölpartners, Tom Casey och Kieran Blake. De var kollegor, utbildade kemister och processingenjörer.

– Därmed har vi ju alla god koll på vatten, kemi och hygien, vilket är grunden till ett bra öl, skrattar Tom.

De slog sina påsar och kunskaper samman, och resultatet har blivit det mikrobryggeriet i Gula rosornas företagsby strax utanför Strängnäs. I anslutning till bryggeriet har de också inrett en ”klassisk” pub som kommer att vara öppen på helger.

Men bara för medlemmar. Så påbuder de stränga lagarna och reglerna när det gäller alkohol.

– Men publen är viktig för verksamheten, säger bryggerimästaren Tom. En pub handlar inte bara om att dricka. Det är så mycket mer. En kultur.

– Här ska det vara varmt och levande. Egentligen gillar jag inte mobiltelefoner. Helst skulle jag önska att vi kunde slippa dem här inne, men jag förstår att de ibland kan vara nödvändiga och att det inte riktigt skulle fungera.

När Tom Casey talar sig varm för puben och pubkulturen lyser de irlänska rötterna åter igenom.

– Puben ska ju vara en mötesplats där alla från 18 år till 88 år ska kunna träffas och umgås. Jag upplever att det är alldeles för segregerat på restauranger och barer. Puben ska ju spegla själva livet.

– Min tanke är också att vi ibland ska stream och koppla upp oss ”live” med en pub på Irland när de bjuder på folkmusik. I sommar är tanken att vi också ska bjuda hit ett svenska folkmusikband som vi även kan livesända till Irland. Jag vill skapa stämning.

I dag brygger Mälardalens bryggeri sju sorters öl och tanken är att det är så sortimentet ska se ut. Det finns allt från Irish porter, weiss beer till lager beer och det lokalt namngivna ölet Sankt Eskils blonde. Tanken är också att det varje vecka ska finnas ett nytt öl i utbudet, ett så kallat Expermental beer.

Lena Magnergård

Annons: