En fruktansvärt fördomsfull krönika

Textstorlek:
Annons:

Jag åkte på 50-årsfest i Falun förra veckan. Det fick mig att fundera över fördomar. Jag har nämligen djupt rotade fördomar om Dalarna. Det sitter nog i sedan folkskolan. Dalarna är så förskräckligt trist. Hela landskapet är som ett slags tillrättalagd väggbonad eller dammig skolplansch – helt utan överraskningar eller intressanta sprickor i fasaden. Det hjälper inte att deras kurbitsmålningar och kulörta hästar ser ut att vara sprungna ur ett långvarigt LSD-rus (avkok på toppslätskivling?). Dalarna är till större delen skittråkigt.

Jag har även fördomar om befolkningen: De är ovanligt trevliga i Dalarna. Mina tidigare arbetskamrater, Susanna Kallur, Kalle Moreaus, hotellpersonalen, killen på videobutiken – alla har de lagt sten på sten för att bygga upp denna numera orubbliga fördom. Dalmasar och dalkullor är genuint trevliga. Pratsamma, glada, hjälpsamma, positiva som sjutton. Dialekten gör väl sitt till: den där sjungande intonationen, som kan förvandla den mest vardagliga fråga till en ren vitamininjektion.

Jag har en del såna där fördomar. Både positiva, negativa och vissa neutrala. Som mina fördomar om sörmlänningar. Det är inget särskilt med oss. Vi är ju fullständigt normala – varken särskilt glada eller ledsna. Vår folkliga kultur saknar hallucinogena inslag och är mer präglad av långvariga klasskillnader, underordning och passiv aggressivitet. Ni vet: statarna, låg utbildningsnivå, mössan i handen, tack och bock med en knuten näve i fickan.

Nu vill de tydligen att Sörmland och Dalarna ska förenas, att vi ska bilda en gemensam region. Hur sjutton ska det gå? Ska vi plötsligt bli öppna, glada och generösa? Sverigedemokraterna har redan krävt folkomröstning i frågan. Jag har fördomar även om Sverigedemokrater. Till exempel att de inte kan avgöra vilka frågor som är lämpliga att folkomrösta om. Som invandring, mänskliga rättigheter och regionindelningar.

Hela världen är ju proppfull av fördomar, så jag skäms inte så mycket över mina. Omvärlden trodde till exempel länge att Sverige var ett rikt, generöst land med en djupt rotad demokratisk kultur. Men det senaste årets politiska utveckling har visat sanningen bakom denna stereotypa mall. Vi är nu det mest restriktiva landet i Europa när det gäller möjligheten för syriska och irakiska familjer att återförenas. Våra regler på arbetsmarknaden bidrar också till att sakta mala ner en annan fördom: att syrier är välutbildade och företagsamma. Vi är bra på att bekämpa fördomar i Sverige! Fattas bara att jag träffar en sur dalmas.

Johan Eriksson

Annons: