”Ord, ord, ord!”

Textstorlek:
Annons:

Jag har fått ett fint uppdrag denna vecka. Jag ska åka runt på alla högstadieskolor på Åland och inspirera niondeklassare till att skriva texter. Dessa texter ingår i Ålands största skrivartävling. I år är temat K. (Krim, Kris, Konflikt och kanske lite kärlek).

Men hur inspirerar man elever till att skriva utan att hamna i en lärare-elev-situation? En situation som jag trivs illa i. Jag får väl börja med en sån enkel sak som att undvika att sitta längst fram vid katedern. Och sen berätta hur det kom sig att jag, som utbildade mig till rörmokare, istället kom att jobba heltid med ord och text.

För det är ju det jag gör, oavsett om jag spelar musik eller teater, regisserar eller sätter ljud och ljus. Utan text blir det ju ingenting. Inte ens instrumentalmusik eller pantomim blir ju verkligen till, om man inte först formulerat det man vill göra i ord. Eller åtminstone i tankar. Och vad är det vi tänker med? Just det: Ord!

Jag har alltid älskat ord, men alltid bara för deras egen skull. Hur de smakar och luktar och för de känslor och tankar de väcker och formulerar. I skolan upplevde jag att min kärlek till ord inte riktigt dög. För att jag skulle få beröm eller bekräftelse när jag använde mina ord, var det viktigare att de stavades rätt, än vad de faktiskt uttryckte. Och alla ord skulle delas in i pluskvamperfektar och supinumar och böjas rätt.

Jag tror absolut att såna saker är viktiga om man ska bli språkvetare eller något annat högutbildat inom området. Annars tycker jag nog att det är viktigare att först lära barn och ungdomar att de ska våga uttrycka sig, snarare än språklig korrekthet. Om de får lära sig att våga och att det de säger duger och blir lyssnat till, så tror jag också att de så småningom lär sig själva hur man använder språket mer korrekt.

Språkpoliser finns det gott om. Jag tycker att de är ganska roliga. Särskilt full i skratt blir jag när jag på Facebook ser en språkpolis slentrianmässigt klaga på folks särskrivningar och felstavningar, för att sedan glatt dela vidare det där meddelandet som är skrivet med siffror och bokstäver blandade. Ni vet: TH15 M3554G3 53RV35 TO PR0V3 H0W 0UR M1ND5 C4N D0 4M4Z1NG TH1NG5! (This message serves to prove how our mind can do amazing things!).

är det plötsligt ok att skita i allt vad rättstavning heter! Så… Jag antar att mitt mål med denna veckas odyssé i skolorna blir att försöka få eleverna att vilja och våga skriva.

Åm de blirr stafvel ä vell int så jevla vicktit. Det kan man alltid rätta till i efterhand. Men att rätta till en låg självkänsla och ett dåligt självförtroende är inte lika enkelt. Så dä så.

Niklas Lantz

Annons: