Inte jämställt på landet

LRF vill ha det jämställt på landsbygden. I dagsläget är det betydligt färre kvinnor än män som får statligt stöd för att starta företag på landsbygden. Arkivbild
Textstorlek:

​Även om allt fler kvinnor söker sig till de gröna näringarna så är det inte på lika villkor som för männen. På tisdag bjuder LRF:s jämställdhetsakademi in till debatt om hur jämställdhet på landsbygden skapar tillväxt.

Annons:

Bristen på jämställdhet hindrar också företag från att utvecklas. Det anser Camilla Wagner, journalist, debattör och författare med jämställdhet som specialområde.

– Det är en bra trend att fler kvinnor driver företag på landsbygden, men jag tror att de skulle kunna starta ännu fler, säger hon.

Hon menar att det inte blir jämställt när handläggarna granskar kvinnors och mäns ansökningar om stöd för att starta nya företag.

– Forskare har studerat vilket slags språk handläggarna använder och hur de värderar ansökningarna med tanke på om den sökande är kvinna eller man.

På Tillväxtverket har det pågått projekt under flera år för att stärka kvinnors företagande. Just därför att kvinnor oftare möter fördomar om branscher och deras framtids- och tillväxtpotential.

– Många gånger är det fortfarande så att en ung kvinna som ska starta ett företag betraktas som naiv, medan en ung man anses lovande, säger Camilla Wagner.

– Till exempel kan det vara så att när en man vill starta den fjärde puben i ett litet samhälle beskrivs det som något bra, som ökar konkurrenskraften. Medan en kvinna som vill starta ett andra spa på en liten ort anses ha små möjligheter att klara sig eftersom de kommer att konkurrera ut varandra.

Under två år, 2009 till 2011, beviljade Tillväxtverket regionala företagsstöd för mäns företag med 1,4 miljarder kronor. Kvinnors företag beviljades bara 116 miljoner kronor. Det är knappt åtta procent av det totala stödet.

Även Länsstyrelsen och Jordbruksverket har konstaterat att stöden både ansöks och fördelas olika mellan könen. Bara 16 procent av ansökningarna inom landsbygdsprogrammet kommer från kvinnor. Dessutom får män sina ansökningar beviljade i högre grad.

– Handläggare har fortfarande uppfattningen att kvinnors ambition och vilja att ta risker är lägre än mäns, att kvinnor vill sysselsätta sig för att få in småpengar, inte driva stora företag, säger Camilla Wagner.

Men landsbygden är i behov av fler företag, speciellt småföretag. Åsa Inggårda är möbelsnickare och företagare läns väg 223 utanför Gnesta. Hon tycker att det är dags att se över måttstockarna.

– Jag tror många kvinnor drar sig för att söka stöd eftersom de har svårt att få plats i den gamla fyrkantiga modell som ligger till grund för företag, säger hon.

– Strukturen är skapad av män. När man då kommer till handläggaren och ställer frågor, resonerar runt olika strategier och vill diskutera, uppfattas det som att man är osäker och ängslig. Om man frågar om det finns nätverk eller om de vet några med liknande erfarenhet tänker handläggaren att kvinnan inte vet hur hon ska lägga upp verksamheten.

Carin Holmquist, professor på Handelshögskolan och ledamot i LRFs jämställdhetsakademi, tycker ändå att lantbrukarna och andra företagare på landsbygden varit positiva till att förändra en traditionell inställning till könsroller. Nästan hälften av alla företag på landet drivs av kvinnor eller av en kvinna och en man tillsammans. Carin Holmquist anser att det stora problemet med företagandet på landsbygden är politiskt.

– Politikerna är okunniga om vad som krävs för att företagare ska kunna fungera på landet. Vill man ha levande landsbygd måste man, fan ta mig, se till att de får möjlighet att arbeta och konkurrera, säger Carin Holmquist.

– Dessutom är det svårt att vara småskalig i Europa idag. EU bygger på storskalig verksamhet.

Karina Frölund

Annons: