Spel Stina – vem var hon?

Textstorlek:
Annons:

 

Spel Stina? Vem i hela friden var hon? Det är märkligt hur kvinnohistoria ständigt suddas ut och osynliggörs. Även de skickligaste under sin tid, de mest uppskattade försvinner under lager av patriarkalt tunnelseende och historieskrivande. Jag tänker till exempel på Sister Rosetta Tharpe som var en av rockmusikens verkliga förgrundsgestalter och idol för både Elvis, Johnny Cash (ja, dom minns vi ju…) men sedan bortglömd, jazzmusikerna Mary Lou Williams och Lil Hardin Armstrong som helt präglade sin tid och nu då denna Spel-Stina. Vem var hon?

Egentligen hette hon Anna-Kajsa Norman, bodde i Torsåker i Gästrikland och levde mellan 1820-1903. Hon var överlägset bäst bland sina samtida spelmanskollegor och vann alla kappspelningar som ordnades. Tack vare hennes familj finns 33 av hennes låtar upptecknade och alltså tillgängliga för eftervärlden. De manliga folkmusikupptecknare som rester runt i Sverige i början på förra seklet glömde dock bort de kvinnliga spelmännen, de såg dem helt enkelt inte och därmed försvann de för eftervärlden. I det stora verket Svenska Låtar finns bara ett fåtal kvinnliga spelmän upptecknade.

Tack och lov så förändras detta. I helgen besökte jag som inbjuden föreläsare Spelstina festivalen som gick av stapeln i just Torsåker. Här vimlade det av skickliga spelkvinnor i olika åldrar, unga grupper som grävt fram låtar av hittills ”okända” spelkvinnor, etablerade guldmedaljörer som Sonja Sahlström och många fler. Gössa Anders från Orsa har jag då känt till, men dock inte Gössa Anna…

Och våra statliga institutioner förändras också. På Svenskt Visarkiv utarbetas ett sökprogram som ska göra det lättare att hitta kvinnliga spelmän och på Musik- och teaterbiblioteket har Johanna Grut inventerat och funnit över 1 000 verk av 70 kvinnliga tonsättare vilka varit inbäddade i glömska men som nu finns tillgängliga.

Men hur ser det ut i våra historieböcker? Jag blev mörkrädd när jag i början av året läste om DN:s undersökning av de historieböcker som används idag i skolan: cirka 13 procent av alla som nämns är kvinnor och andelen minskar i kapitlen om 1900-t. Det vimlar av namngivna nazister men inga kvinnor…. Horribelt är nog ett adekvat ord att använda och många forskare reagerade också på resultatet. Och hur känns det för alla de i skolan som läser böckerna? Vilken människosyn är det som cementeras?

Själv är jag ganska stolt över den kvinnohistoria som finns i Katrineholms kommun: vi har både Fogelstadkvinnorna och Kerstin Ekmans fantastiska romansvit Kvinnorna och staden. Och i landskapet Sörmland har vi fantastiska spelkvinnor som Christina Frohm och Anita Hedlund. Bara för att nämna några.

Marie Selander

Annons: