Mjölkkrisen

Textstorlek:
Annons:

 

Nästan varje dag lägger någon mjölkbonde av i Sverige. På tio år har antalet mjölkgårdar i det närmaste halverats. I dag är de cirka 4 400 – totalt i hela landet.

Att intresset för att bedriva mjölkproduktion störtdyker är inte alls konstigt. Dagens svenska mjölkbönder är så pressade lönsamhetsmässigt att de i princip måste betala för att få arbeta – sju dagar i veckan.

Och värre verkar det bli hela tiden. Augusti månad började med att mejerijätten Arla, med 75 procent av den svenska marknaden, åter sänkte priset till bönderna. Den här gången med nio öre litern.

För mjölkbönderna i Sverige är priset i kronor räknat, utan inflationsuppräkning, nu lägre än vad det var för 30 år sedan. Kostnaderna har däremot inte sjunkit. Inte heller har mjölkpriserna i butikerna legat stilla, alltså det som konsumenterna måste betala. Bönderna har fått ta hela smällen. Rakt av.

Arla skyller sin prispress på världsmarknaden. Kina köper mindre mjölk än förut. Och i den storpolitiska konflikten mellan Ryssland och EU hör de svenska mjölkbönderna till förlorarna.

Men det är verkligen inte den enda förklaringen till våra inhemska mjölkgårdars lönsamhetsproblem. En väl så tyngande faktor i deras ekonomi är de svenska särregler som de, till skillnad från sina kolleger på världsmarknaden, har att rätta sig efter. Det handlar om kostnader till följd av politiska beslut, främst de högre svenska lagraven kring djurvälfärd och miljöskydd.

Ett konkret exempel är den unika svenska beteslagen. Den kräver av mjölkbönderna att de ska hålla sina kor ute på bete minst sex timmar om dagen under två, tre eller fyra månader om året, beroende på var i landet som deras gårdar är belägna. Det är trevligt och säkert bra för djuren på många sätt att ha det så ordnat – men det kostar pengar både i form av ökade arbetsinsatser och minskad produktivitet.

I grannlandet Finland finns ingen sådan beteslag, men där går korna ändå ute för det mesta på somrarna. Varför då? Jo, för där får bönderna, trots avsaknad av lagtvång, ersättning av staten för vad det faktiskt kostar att hålla djuren ute på bete. I Sverige är det tvång utan ersättning.

Detta är ett konkret exempel på vad den svenska rege-ringen skulle kunna göra för att rädda den svenska mjölkproduktionen. Snarast bör också löftet om statliga lånegarantier uppfyllas, liksom utbetalningen av EU-stödet.

Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) har kallats till krismöte av LRF och till riksdagens jordbruksutskott av vice ordföranden Kristina Yngwe (C) nu i augusti. Bucht bör naturligtvis besöka båda. Och känna pressen…


Annons: