Radionjutning är något speciellt

Textstorlek:
Annons:

Jag står redan på flygplatsen i Umeå när maken ringer och berättar att Sara Lidman precis har ringt och undrat vad jag ska göra hos henne? Jag blir helt stel. Jag har med kort förberedelsetid inför intervjun läst tre av hennes böcker och min uppdragsgivare väntar sig ett intressant radioreportage. Jag sätter mig i en taxi mot Gamlia, där vi ska träffas i en liten etta med kokvrå.

Sara öppnar med ett glatt leende och ursäktar ett samtal till Sörmland, men hon kände sig tvungen att kontrollera varför Utbildningsradion ville skicka en reporter till henne. Sen trycker hon ner mig i en fåtölj och lägger upp mina fötter på en fotpall. Inte nog med det, hon drar även på mig ett par stickade tofflor. Under tiden som hon steker på ett par smörgåsar till mig i en stor gjutjärnspanna ställer hon frågor om mitt liv och vem jag är. Det är ombytta roller skulle man kunna säga. Jag gör allt för att byta fokus, men då säger Sara, ”jag är inte så intresserad av att prata om mig själv för jag är en väldigt ointressant person”. När jag lämnar Sara Lidman har jag med mig ett ljudmaterial som jag vet kommer att bli till en radiointervju som jag aldrig kommer att glömma.

Jag har skrivit om möten tidigare och vad dom betyder för mig. Under den här sommaren har jag fått förmånen att återigen få producera en radioserie där rikskända profiler med anknytning till Sörmland, i öppenhjärtiga intervjuer, berättar om sig själva och sin koppling till länet. Det är en fröjd att få människor att öppna sig inför mig och min mikrofon. Kändisar i all ära, men det handlar om att få dem att berätta om sådant de vanligtvis inte talar om i intervjuer.

Jag blir minst lika nöjd då jag får en blyg liten skolpojke att berätta om varför det inte alltid är kul att gå i skolan eller pensionären som brinner för ideellt arbete i den lokala idrottsföreningen och som kämpande med sin rullator tar sig runt och sätter upp fotbollsaffischer. Det handlar inte om att få till intervjuer med kända eller mindre kända intervjupersoner, det handlar om tillit. Att inte utnyttja situationen och att låta människor känna sig trygga med min mikrofon under hakan. Jag lär aldrig bli en bra nyhetsreporter, det har jag konstaterat för länge sedan.

Mötet med Sara Lidman, eller mötet med trebarnsmamman på Hinseberg, sitter som klistrade på min näthinna. Precis som mannen som drabbades av en hjärtinfarkt och gråtande insåg att livet kunde ha fått ett snabbt slut. Det är ögonblick i livet som jag får dokumentera och som blir radiobilder för andra att lyssna på. Min egen radionjutning är när jag ligger i hängmattan vid torpet och lyssnar på Sommar i P1. Berättelser ur livet varvat med passande musik, kan det bli bättre? Knappast!

Ha en skön sommar!

 

Kerstin Svensson

Annons: