Är teatern trogen

Efter 18 år på Kolhusteatern är lokalbon Robert Johansson som hemma på scenen. I sommarens pjäs ”Revisorn” spelar han den stollige förvaltningschefen Arne Dahl. Foto: Robert Linde
Textstorlek:

I fredags hade ”Revisorn” premiär på Kolhusteatern i Hälleforsnäs. Det är den tjugonde föreställningen sedan föreningen bildades 1996. Lokalskådisen Robert Johansson har varit med 18 gånger.
– Jag brinner för det här, säger han.

Annons:

Teatern ligger i det stora Kolhuset vid det gamla bruket i Hälleforsnäs. Därav namnet. Huset är 200 år gammalt, men det var först 1995 det invigdes som teater. Året därpå bildades föreningen Kolhusteatern. Deras första föreställning blev ”Tiggarnas Stad” och det blev också starten på Robert Johanssons skådespelarkarriär.

– De hade samarbete med idrottsföreningen här. När jag var tolv sålde jag kaffe åt dem för mitt fotbollslag. Så skulle de ha barn med i föreställningen och frågade om jag ville vara med. Och så blev det, berättar Robert.

Han spelade fotboll och bandy och var en riktig sportgrabb, ingen i hans familj hade hållit på med teater. Men Robert fastnade och fick tycke för det. Sedan började han estet- och dramalinje på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna.

– En i teatern, som tyckte jag var duktig, rekommenderade mig att gå där och det är jag glad för.

Efter studenten fick han erbjudande att vara med på en teater som Scenkonst Sörmland satte upp i Oxelösund, flyttade dit och fick vänner för livet. Men för att fortsätta vara skådis på heltid var det scenskola som gällde.

– De tar in 40 totalt i hela Sverige och jag kände att det krävdes för mycket. Jag ville inte känna att jag måste göra det och det för att tjäna pengar som skådis. Jag ville inte tappa glädjen jag hade till teatern, så jag bestämde mig för att ha det som en hobby. Nu känner jag att det är den absolut roligaste hobbyn man kan ha.

Han fick istället jobb på bruket hemma i Hälleforsnäs och kunde fortsätta skådespelandet på Kolhusteatern.

– Jag blev den sista smältaren någonsin på bruket, så jag är med i historieböckerna.

När bruket lade ner fick han jobb som CNC-operatör på ett företag med lokaler vid de gamla brukslokalerna.

– Jag har haft turen att få lära mig på arbetsplatsen, så jag har aldrig behövt utbilda mig. Nu tillverkar jag delar till robotar och det trivs jag bra med.

Även om avståndet inte är långt, är kontrasterna mellan livet på teatern och det vardagliga jobbet stora.

– Det är två helt olika världar och jag är glad att få leva i båda.

Han har tagit två veckor semester under juli och all lediga tidehar han spenderat på teatern. ”Revisorn” är en egen tappning på Nikolai Gogols pjäs från 1836 med samma namn. En talpjäs som gjorts om till en musikteater med galna kommunpampar.

– Det är en klassisk fars med många misstag och missuppfattningar kan man säga.

– Det är verkliga människor, men uppskruvade, mer galna.

Totalt är de åtta skådespelare på scen, varav fem gör dubbla roller. Robert är en av dem. Hans största roll är förvaltningschefen Arne Dahl som basar över gatuförvaltningen och som grävt upp flera gator i stan och ställt till det rejält. Den andra rollen är som polisen Olle.

– Det är roliga roller. Jag är mycket för komik och gillar att spela lite galna och korkade karaktärer.

Roberts roligaste roll han spelat hittills var en strippa i ”Allt eller inget” för några år sedan.

Han både sjunger och dansar på teatern.

– Jag spelar lite gitarr hemma, men jag har aldrig haft tankar på att jobba med musik.

Under den två timmar långa ”Revisorn” kommer det bli drygt 15 låtar med rocktouch.

– Det kommer vara lugnare blueslåtar också, men alla låtar är befintliga och igenkännbara. Från Twisted sister till Louise Hoffsten, fast med ny text.

Att Kolhusteatern kör på stort med sång och dans är inget nytt. Det har man gjort i alla år och bjuder på mycket humor och ”ett jävla go” som Robert uttrycker det. Nytt för denna pjäs är att musiken inte direkt är väsentlig för storyn, utan mer fungerar som en paus från talet och för att liva upp.

I sju månader har han och ensemblen repeterat. Det blir mycket tid att lägga ner för skådisarna som arbetar helt ideellt.

– Vi har jobbat på söndagar under vinter och våren.

– Nu sista tiden har det blivit 10.00 till 22.00 nästan varje dag. Man blir trött och skämten är inte lika roliga efter alla repetitioner, men allt är värt det när man sen får publikens jubel.

Med ”Revisorn” blir det 16 föreställningar på tre veckor, sedan blir det dags att planera inför nästa sommar, då föreningen firar 20 år.

Robert Linde

Annons: