Bakvänt om jobben

Textstorlek:

En närmast euforisk stämning rådde bland socialdemokrater och miljöpartister i riksdagens kammare efter förra veckans budgetomröstning. Äntligen skulle de få regera med stöd av en egen budget. Nu skulle de dåliga opinionssiffrorna flyga all värdens väg. Svenska folket skulle efter en nio månader lång födsloprocess få den politik som det röstat fram och så hett längtat efter, framhöll de rödgröna och log sina allra bredaste leenden.

Och statsministern Stefan Löfven (S) stod fast vid vallöftet från i höstas att Sverige under hans regeringschefskap skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Men tänk om det riktiga eländet börjar nu när den rödgröna politiken drar igång på allvar? Tänk om väljarna, som knappast undgått vad regeringen velat göra under den långa väntetiden, har slutat tro på Löfvens jobbpolitik och just därför sänkt (S) och (MP) i Sifo, Ipsos, Novus, Demoskop och allt vad de olika mätinstituten heter.

Statens eget prognosinstitut på det här området, Konjunkturinstitutet, gick ut med för regeringen mycket besvärande uppgifter i sin senaste konjunkturraport ett par dagar före midsommar. KI slog där fast att regeringens ekonomiska politik, med bland annat den slopade nedsättningen av de ungas arbetsgivaravgifter och den höjda a-kassan, kommer att minska – inte öka – antalet sysselsatta i Sverige med 15 000-20 000 personer.

Arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S), som i opposition aldrig försatt ett tillfälle att slugga mot alliansrege-ringens jobbpolitik, valde att inte alls kommentera Konjunkturinstitutets rapport.

Under alliansens åtta år vid makten ökade antalet jobb med över 300 000, trots en finanskris som tvärbromsade framför allt den svenska fordonsindustrins exportmarknad under flera av de här åren. Att arbetslöshetstalet ändå steg under samma tid berodde på att befolkningen i arbetsför ålder ökade ännu mer.

Hur den nu sittande regeringen ska kunna göra Sveriges arbetslöshet till EU:s lägsta samtidigt med en kraftigt ökad asylinvandring och en fortsatt ”jobbslukande” teknikutveckling, det är en gåta som Ylva Johanssons tystnad är det kanske mest talande svaret på.

Tyvärr, får man väl säga, ligger nog Grönköpings riksdagsman J. Krökén i Kröken, närmare gåtans lösning än regeringen när han skriver i stadens Veckoblad:

”Enl. mitt förmenade vore måh. den enklaste och snabbaste metoden för nedpressning av våra friställningsprocenter att med kraft söka frammana största möjliga tillökning av arbetslösheten i berörda omländer, varigenom ju vår dylika skulle komma att minskas radikalt liksom alldeles av sig själv.”