Att lyssna är en konst

Textstorlek:

Ljudfil – Att lyssna är en konst

(Klicka på länken ovan för att lyssna på Kerstins krönika. Filen öppnas som Mp3-format.)

Hur mår du? Det är en enkel fråga som kan få ett oändligt långt svar om den som ställer frågan finns kvar och lyssnar. Då menar jag att lyssna ärligt. Att vara närvarande och gärna ställa en följdfråga eller två. Att finnas där rent fysiskt med ögonkontakt, bekräftande nickningar och låta den som talar tala till punkt. Det lite halvslitna uttrycket ”vi har två öron och en mun, därför bör vi lyssna dubbelt så mycket som vi talar”, tycker jag är klokt. Jag gillar att prata tillsammans med mina vänner, där känner jag mig trygg. Min man skulle nog säga att jag gärna tar stor plats i samtalen, men då kontrar jag med att jag tror mig vara en ganska god lyssnare. Närvaron i samtalen handlar för mig om respekt. Det finns de som ibland avbryter och byter samtalsämne. Det kan göra mig rent ut sagt förbannad. Hårt uttryckt, men jag menar vad jag skriver.

Idag kan mobilen vara den tingest som får mer uppmärksamhet i ett samtal än den mänskliga kontakten. Självklart ska mobilen användas. Jag gillar verkligen min smartphone men använder den inte då jag är mitt i ett samtal med en annan människa. Vad visar det? Jo, att den personen inte är lika viktig. Det kanske är läge att helt lägga undan mobilen i umgänget med andra.

Om någon i mitt tjejträffsgäng, Tina, Majsan, Cilla, Ninni eller Gunilla skulle ställa just frågan ”hur mår du?” och jag händelsevis inte skulle må bra så vet jag att de finns där och lyssnar. Det här gänget har träffats var fjortonde dag i över 30 år. Vi vet det mesta om varandra och genom åren har alla haft sina ups-and-downs. Vi har skrattat och gråtit över det mesta av livets alla väsentligheter och oväsentligheter…

Det är ett vänskapsband som knutits hårt och som jag, för alla pengar i världen, inte skulle byta bort.

I början var det tänkt att vi skulle pyssla, käka och snacka. Pysslet hoppade vi raskt över och samtalet blev huvudingrediensen. Min erfarenhet är att det är bra att sätta ord på svåra saker. Det tunga blir ofta lättare att bära är min erfarenhet. Att lyfta ut det svåra, utanför kroppen och få andra perspektiv är också bra. Att ha en Tjejträff som kan axla det är guld värt. Det handlar om tillit vänner emellan. Riktigt härliga skratt fyller också samtalen med en skön lyckokänsla. Jag känner mig oändligt tacksam över de vänner jag har och att de finns där och lyssnar.

Det finns många kurser i konsten att bli en bättre talare, men det omvända är minst lika viktigt, om inte viktigare. Har du svårt att lyssna på andra så börja träna idag. Fråga någon i din omgivning hur hen mår och ta dig tid att lyssna, ärligt och med hela kroppen.

Kerstin Svensson