Stosläpp istället för kosläpp

På väg till sommarens grönbete. Foto: Karina Frölund
Textstorlek:

​Regnet vräkte ner, men det var inget som de ystra stona i Flen brydde sig om. De skulle släppas ut på stobete och var laddade under promenaden till hagen.
– Det är bra att hon får leka av sig och träffa andra ston i samma ålder, sa Marita Lindberg från Linköping.

 

Hon hade kört lilla ettåriga halvblodsstoet Winnie från Östergötland till Torps säteri utanför Flen för att hon ska få rasa och rusa med de andra unghästarna under sommaren.

– Jag fick tips av en kompis och tycker det känns kanonbra. Östergötland är platt och det är bra om hon får gå i kuperad terräng för att träna upp sina senor, sa Marita Lindberg.

Hennes fuxfärgade lilla fröken ska bli dressyrstjärna så småningom.

– Jag är lite nervös att hon ska åka på en smäll när vi släpper i hop dem, sa hon.

Cecilia Hellesen-Hansen vid Torps säteri har ungstobete för tionde året i rad. 15 hästar i olika former och färger kommer från olika delar av mellansverige för att dela hage i sommar.

– Hingstar har ju sedan länge släppts ut tillsammans för att vara med likasinnade och stärka sig i både kropp och själ. Det var hög tid att även ston får göra det, sa Cecilia Hellesen-Hansen.

Hon går i täten och visar vägen till hagen som ungstona ska gå i. De är mellan ett och fyra år.

– Det är viktigt med det sociala samspelet och det är ju stona som fostrar nästa generation hästar, säger hon.

Elin Eriksson har åkt med sin tvååriga frieserhäst från Oxelösund. Hon hade letat efter flera beten för ungston men inte hittat så många.

– Hon behöver leka av sig lite. Jag tycker det är bra att det bara är ston.

Väl inne i hagen radar ägarna upp sig med sina hästar. Gemensamt är att stona är unga, annars är de olika både till form och typ.

– Jag har släppt, ropar någon och alla hästägare får snabbt av grimmorna och hoppar åt sidan.

Och hästarna far upp och ner över stock och sten. I början är frågan vem som ska ta täten och vem hakar på. Några tröttnar rätt snart på att skutta, hoppa och springa och är mer intresserade av att äta. Medan några verkar outtröttliga. Om de skulle titta upp och bry sig skulle de se klungor med gullvivor lysa gult i backarna, se liljekonvaljebladen vänta på blommorna och höra änder och gäss tuta i den lilla sjön som ligger intill hagen.

Hästägaren försöker följa sin häst med blicken, men hagen är stor, åtta hektar. De kan springa runt sjön, men det gör de inte än.

– Om några dagar har flocken kommit ihop. Det är lite jobbigt för hästarna men jag tror de utvecklas av att ta ansvar för sig själva. Här får de leva som hästar och röra på kroppen hela tiden, sa Cecilia Hellesen-Hansen.

– Många ägare är oroliga för sin häst, Efter tio år med ungstobete kan jag säga att det mesta ordnar sig, säger hon.