Kungaparet hade inte tid

Textstorlek:

 

Klicka här för att lyssna när Kerstin Svensson läser sin krönika.

Det här är förste hovmarskalk Johan Fischerström, du har skrivit ett brev till hovet där du framfört kritik”, sa en allvarsam röst i telefonen. Jag satt på bryggan vid sommarstugan när jag mottog mobilsamtalet. Täckningen var dålig och jag bad att få bli uppringd på grannens fasta telefon. Raskt samlade jag ihop badande barn och sprang upp till huset. Det här var långt innan mobilnätet var utbyggt och samtal från hovet krävde bra mottagning.

Mycket riktigt, bara ett par dagar tidigare hade jag skickat ett ilsket brev till hovets informationsavdelning om hur illa jag tyckte det var att utnyttja skolbarn och lärare i syfte att få en ”kulturell upplevelse”. Min då nioåriga dotter gick i musikskolans barnkör och de hade fått en förfrågan om att sjunga för kungen och drottningen. Kungligheterna skulle besöka Arboga och därefter åka kanalbåt för att slutligen gå iland vid en brygga i Hjälmare kanal. Där skulle de mötas av körsång. En upprymd och stolt barnkör övade i flera veckor för att på självaste skolavslutningsdagen åka buss mot Hjälmaren och där invänta kungaparet.

Det var en kylig junidag och regnet öste ner mellan varven. Föräldrar och anhöriga som tagit sig dit, blev anvisade till en avgränsad plats. Barnen hade tunna, fina klänningar på sig. När kanalbåten närmade sig lämnade barnen bussen och ställde upp sig vid bryggan, men båten passerade och tog en extra sväng ute på kanalen. Kören stod kvar tillsammans med sin lärare och några musiker som skyddade dem från regn med paraplyer. När så båten äntligen lade till och kungaparet, tillsammans med specialinbjudna gäster från Arboga och Eskilstuna kommun i släptåg, lämnade båten gjorde sig kören beredd. De stämde upp i sång. När barnen sjöng sin andra visa gick hela sällskapet mot en väntande buss. Besvikna körsångare och åhörare tittade efter följet.

Jag hade parkerat min bil på en anvisad plats en bra bit från bryggan. En kall, våt och frusen dotter i klänning och sandaler fick rida på min rygg när vi gick den lilla grusvägen tillbaka mot bilen. Hon var, precis som sina körkompisar och lärare, ledsen över att de inte fick sjunga de sånger som de övat så flitigt på. Jag var arg!

Jag skrev brevet till hovet och samtalet kom där hovmarskalken förklarade hur upplägget hade sett ut för kungaparet den aktuella dagen. Tidsschemat höll inte därför valde man att korta stunden med kören, men de kostade på sig en extratur på kanalen…

Johan Fischerström skickade faktiskt ett brev med bifogad kopia på hur dagsschemat sett ut minut för minut och ursäktade sig å kungaparets vägnar.

Apropå den här händelsen såg jag härom sistens Lars Molins film ”Kunglig toilette”. Ni kanske har sett den, när kungaparet på sin Eriksgata ska besöka en industri där man har byggt två lyxtoaletter som är ämnade för Kung Carl Gustav och Drottning Silvia. Den minutiösa planeringen för vad kungaparet ska hinna med går i stöpet och besöket på industrin ställs in. Toaletterna kom aldrig till användning. Körsången vid Hjälmaren, ja den blev det inte mycket av, men den blev i alla fall till en krönika.

Kerstin Svensson, radioproducent