Ett Sverige i balans?

Textstorlek:
Annons:

 

Tillbaka i Julita igen efter sex månader i Stockholm. Koltrast, bofink, vipor och rödhake välkomnar och blåsippan ute i backarna står. Underbart! Tomt är det dock i hagarna…. inga hästar som kommer  springande mot mig, ligghallen tom, inga gnägganden…. Ändå tycker jag att jag skymtar dom ibland, som skuggor bakom träd och buskar. Klen tröst i vårtider.

Åter igen tänker jag på detta med stad och land, att de verkligen borde var ett och tillsammans. Sverige för verkligen en usel landsbygdspolitik. Jag tänker på Norge och Finland som haft – och har – en helt annat sätt att hantera verkligheten. Jobbar du i Nordnorge får du högre lön och snabbare avskrivning av dina studielån! Strålande bra idé!

Här i Sverige satsas allt på en allt snabbare urbanisering, en urbanisering som sker på bekostnad av landsbygden. Och o ja, jag har sett konsekvenserna under mina sex månader i Stockholm: överfulla tunnelbanevagnar som gjort att jag fått klaustrofobi ibland och gått av vid nästa station. Dessutom har den styrande alliansen i landstinget beslutat att spara ett par miljoner – eller fler – på just kollektivtrafiken, vilket innebär först färre pendeltågsturer, därefter färre turer med tunnelbana och bussar.

Sen hojtas det om att flera busslaster med inflyttare anländer varje vecka. Fast de ljuger, inflyttningen från landsbygden till Stockholm är konstant sedan 2006. Det som ökar är befolkningsöverskottet och nyanlända. Och bostadsbristen är också en chimär: 47 000 bostäder skulle kunna byggas i dag i Stockholm men byggbolagen vill bara bygga stadsnära, där de får maximalt betalt. Så får barnen i innerstaden leka på plastgräs i överfulla parker.

Personligen tycker jag att satsningen på stordstadsregionerna är ett jätteproblem. Varför gör dom så? För att det ska finnas ett överskott av billig arbetskraft, eller vad? Så det kan väljas och vrakas? Sänkas löner? För fungerar gör det inte.

Jag känner stark sympati för Landsbygdsupporet. Ja! Äntligen!! Vi är alldeles för snälla i detta land och det borde protesteras mer. Och rätt har lantbrukarna, absolut. Det är ju så att männi-skor på landsbygden betalar samma skatt som de i stan men att servicen här är under all kritik, busslinjer läggs ner, butiker och skolor försvinner.

Självklart ska de som arbetar med jorden få vettigt betalt för sitt arbete och det ska vara en självklarhet och någonting som ett land måste garantera. Det handlar ju om överlevnad både för Sverige och för dess innevånare.

Och att vi som konsumenter väljer medvetet i butiken; svenskt, närodlat och ekologiskt. Men svenska lantbrukare måste också värna om det som alltmer blivit ett svenskt kvalitetsmärke: att djurskyddskravet är högt, att suggor inte fixeras och att beteskravet inte tas bort. Annars kliver vi snart runt i samma träskmark som resten av Europa.

Och vem vill köpa sådant kött? Förmodligen inte de i storstäderna i alla fall.

Och inte jag heller.

Marie Selander
Annons: