Språkcafé har blivit en självklar mötesplats

Asmerom Mehsho studerar flitigt för att lära sig svenska så snabbt som möjligt. FOTO: Karina Frölund
Textstorlek:

De spelar fotboll, säger Mohammad Shalabi och pekar på en bild med två bollspelande ungdomar.
– Exakt, bra! säger Fred Öresjö, en av stavsjöborna som ägnar lördagsförmiddagarna åt att prata svenska med asylsökande.
I föreningsgården är det språkcafé varje vecka.

Med hjälp av bilder, bokstäver, siffror, händer och god vilja pratar alla med varandra. Det blir missförstånd och hel del skratt när det svenska språket ska förstås och uttalas.

– Vi trevar oss fram. Det går sakta men säkert, säger Fred Öresjö.

Språkcafét startade i början av januari för att ge asylsökande och ortsbor en gemensam mötesplats. Initiativet kommer från några eldsjälar i Stavsjö som ville bryta anonymiteten och låta alla bekanta sig med varandra.

– Vi var rädda för att det skulle bli oro i samhället, säger Gunnar Casserstedt, en av initiativtagare.

– Det är lättare att känna sig trygg bland människor man känner igen. Istället för att vara en anonym grupp hejar vi och pratar med varandra nu, säger han.

Nu har det lokala utvecklingsbolaget, som också driver den digitala lanthandeln i samhället, fått bidrag av Migrationsverket. De kunde därför starta med några regelrätta svensklektioner, men nu svajar de fram på egen hand bland samtalsämnen om allt från smådjur och grönsaker till krig och fred.

– Det är något av en utmaning, men väldigt roligt, säger Marianne Holmlund.

Hon pratar med Shewit och Rahwa. Ingen av dem kan engelska och Marianne kan ingen arabiska.

Men de kan läsa och skriva och med hjälpa av bokstäver och bilder tar de sig framåt. Några av de asylsökande har just lärt sig skriva sitt namn, andra har högskoleutbildning.

Kemiingenjören berättar hur han blev snuvad på sin doktorsexamen, medan dataingenjören diskuterar frukt tillsammans med en getaherde. Rörmokaren tolkar åt företagaren och så vidare.

22-åriga Asmerom Mehsho från Eritrea har redan en anteckningsbok full med svenska ord han skrivit upp.

– Jag läser den ofta och fyller på med nya ord, säger han.

Han är målmedveten och vill snabbt lära sig språket. Det vill palestiniern Hamzeh Dalis också. Han har sju appar i sin telefon med översättningar till svenska. Han filmade svenskalektionerna och tittar på dem för att repetera. Han kommer från Gaza och tycker att väntan på uppehållstillstånd är alltför lång.

– Det är jobbigt att bara vänta. Bara vänta, inte få studera eller jobba.

Han lyckades övertala Moutaz från Syrien att följa med till språkcafét för första gången.

– Moutaz har fru och barn kvar i Syrien. Han har knappt varit utanför rummet under de här fyra månaderna utan sitter hela tiden och tittar på datorn för att följa med vad som händer i hemlandet.

Oron inombords, ovissheten och sysslolösheten sliter, förklarar Hamzeh.

– Fysiskt sitter Moutaz här, men i själ och hjärta är han kvar där. Hans hjärna är hela tiden upptagen med att tänka på familjen.

Hamzeh läser för Martina Hallström ur barnboken ”Rita och Krokodilen”. De trasslar runt ordet havregrynsgröt och försöker reda ut varför ordet gör uttalas med ”j” i början när det inte gäller för ordet går.

Han tittar upp ur boken och säger:

– Vi som är här har fått en ny chans, om vi stannat kvar skulle vi vara döda.

– Det är konstigt att inte undervisningen i svenska startar direkt när flyktingarna anländer, säger Martina.

I Stavsjö bodde det cirka 300 personer innan 150 flyktingar flyttade in i värdshuset i oktober. I och med det har befolkningen alltså växt.

– Vi ska försöka ta över skolan, som stått tom i åtta år, och öppna distriktssköterskemottagning där. Det behövs verkligen, nu får de asylsökande åka till Krokek för att få hjälp, säger Martina och tillägger lite syrligt:

– Det lokala engagemanget får ta vid när inte myndigheterna levererar, som vanligt på landsbygden.