Tillfälligt avbrott

Textstorlek:

 

Det kanske mest speciella med att bo på en ö, är att det väldigt ofta blåser. Vädret blir en lite större del av tillvaron och det gillar jag faktiskt. Jag är en sån som håller rätt bra koll på väderleksrapporterna och från vilket håll vinden kommer. Det kanske är grottmannen i mig som vägra civilisera sig.

Fast en av de viktigaste anledningarna till att jag håller koll på vädret, är nog att jag har lite trångt i bihålorna och vet att häftiga väderomslag ofta ger mig migrän. Skallen hinner helt enkelt inte med att tryckutjämna. Men jag är stolt över att säga att jag helt slutat med värktabletter för längesen. Jag tror helt enkelt att de gör mer skada än nytta.

Eftersom jag lever som frilans kan jag dessutom ofta helt enkelt gå och lägga mig att sova när det händer. Men ibland så händer det när jag ska på jobb och att stå på scen är inte så jättekul när man har migrän.

Det brukar dock gå bra det med och ibland har faktiskt huvudvärken försvunnit när jag kliver av scenen. I England kallas det för Doctor Stage. Han kan bota det mesta. Man glömmer helt enkelt bort värken och då tröttnar den och försvinner Häpp, liksom!

När jag skriver detta har vi 27 sekundmeter nordan runt knuten. Både Viking och Eckerölinjen har ställt in sina morgonturer och strömmen har kommit och gått under morgonen.

Men för oss är ett strömavbrott nästan bara mysigt. Vi har 2 spisar att elda i och gör nästan all matlagning på den ena. Det enda vi blir utan är i stort sett internet och det kan ju också vara skönt ibland.

Har ni tänkt på hur stilla det blir i ett strömavbrott? Det har jag. Det blir så konstigt tyst och stilla på något vis och det är ju precis då man inser hur mycket vi påverkas av elen omkring oss. Och vi tänker inte ens på det förrän den försvinner.

Jag är på inget vis elallergiker – åtminstone inte vad jag vet – men när jag känner vilken stillhet som inträder vid ett strömavbrott, så längtar jag faktiskt lite grann till att skaffa en liten stuga utan alla bekvämligheter dit jag kan fly ibland, för att hinna ifatt mig själv.

Så… länge leve de åländska stormarna och strömavbrotten! Det är skönt att tvingas back to basic ibland. Vi vet inte hur beroende vi är. En reporter i en stockholmstidning frågade en gång, vid tiden för stormen Gudrun, en kvinna i 30-årsåldern hur hon skulle påverkas av ett längre strömavbrott.

Hon svarade att hon inte skulle påverkas alls eftersom hon bodde och arbetade ”mitt i city”.

Nu säger jag inget mer. Hejdå.