Ord utan innehåll

Textstorlek:

 

Efter Fredrik Reinfeldts vädjan till medborgarna att öppna sina hjärtan för ökande flyktingströmmar – med åtföljande valframgång för Sverigedemokraterna – känns det som att nästan inget annat stått på dagordningen i den svenska politiken.

Flyktingfrågan har både framkallat en regeringskris och påverkat formerna för regeringskrisens undvikande. Utspelen i denna fråga från politiska partier, ungdomsförbund och all sköns tyckare har stått som spön i backen. Det har pratats så till den milda grad att knappast någonting mer i den vägen kan sägas utan det blir tjatigt.

Dock finns det en aktör som inte tjatat det allra minsta, som i princip tigit om saken i ett halvår, nämligen rege-ringen. Bland alla sina rekordmånga statsråd har Sveriges rödgröna regering inte ens förmått sig till att avdela en särskild invandrar- eller migrationsminister. Både Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten hade sådana i sina regeringar på 1970-talet, men inte Stefan Löfven efter 2014 års val. Också en slags viljeyttring…

Torsdagen den 19 februari fick dock Dagens Nyheter en debattartikel sig tillsänd om flyktingmottagandet från kvartetten Löfven, Åsa Romson, Gustav Fridolin och Ylva Johansson. Artikeln upptog en hel sida, men utgjorde trots detta ingen märkbar kontrast till det tidigare tigandet. Artikeln var så innehållslös att en professor i ämnet internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola, Pieter Bevelander, frågade sig varför den alls blev skriven.

Det enda som den levererade var tomma självklarheter om att flyktingar ska komma snabbt i jobb med språkundervisning, utbildning och bostäder, om att barn och ung-domar ska få bra skolor och dagis, om att alla kommuner ska bidra i mottagandet och att det civila samhället (för-eningar med mera) har en nyckelroll.

Att läsa de flosklerna var knappast till någon tröst för det kommunalråd från västmanländska Norberg som föll i gråt framför intervjumikrofonen i radions Studio ett efter att hon utan vare sig förvarning eller tillfrågan fått 54 nya flyktingbarn att ordna skolplatser åt bara några dagar före terminsstarten.

Och inte blev det mycket bättre när arbetsmarknads-ministern Ylva Johansson, som har flyktingfrågorna som ett sidouppdrag i regeringen, blev pressad av medierna att ge debattartikeln åtminstone någon liten substans. Då sade ministern att det kan bli fråga om att bjuda in fack och arbetsgivare till samtal om att ge flyktingar snabbspår till jobb – alltså att i princip lösa tidens elände, så som Tage Danielsson sjöng, med ”kaffe och bullar”.

Det var andra bullar, bildligt talat, än de burdusa debattslängar och hånfulla flin som samma Ylva Johansson gjorde sig känd för i tv-rutorna som oppositionspolitiker i val-rörelsen. Vill hon återgå till den tidens stil söker hon sig nu lämpligast till spegeln.