Höjdare vet hur man belönar sig själv

Textstorlek:

 

Because I´m worth it – en slogan som verkligen bitit sig fast. Underförstått; jag är värd att kosta på mig. Den handlar om olika skönhetsprodukter tror jag, men skulle absolut kunna användas av höjdarna inom näringslivet.

När tidningen Svenska Dagbladet granskat bolaget SCA har vi fått kika in i en verklighet av vidlyftiga resor i företagets privatjet till fotbolls-VM i Brasilien, OS i London och exklusiva jakter. I planet har funnits ibland en ensam vd, ibland i sällskap med familjemedlemmar eller affärskompisar. Alltihop aktiviteter som känns absolut naturliga och nödvändiga för att tillverka toapapper och dambindor. Eller?

Hur som helst ingen av de inblandade – varken SCA-folket eller deras gäster från andra företag – tycker att de gjort något fel. Det är så här det går till i affärsvärlden. För att de är värda det.

Hur som helst var den gamle vd:n till slut tvungen att avgå. Då kommer Svenska Dagbladets nästa avslöjande: hans efterträdare, som är mycket intresserad av motorsport, har upprepade gånger använt företagets jetplan till Formel 1-tävlingar – ibland tillsammans med sin dotter. Because she´s worth it. Hon också.

Nu undrar jag hur många som sitter i andra bolag och biter på naglarna. För det är väl knappast bara i SCA som höjdarna belönar sig själva.

Nu tycker kanske några att de väl får göra vad de vill med sina pengar. Tja, aktiespararna tyckte uppenbarligen inte det och vi är väl många som har fått våra pensionspengar instoppade i olika aktiefonder. Dessutom är vi väl med och betalar både när vi köper dasspapper och genom uteblivna skatteintäkter.

Den senaste tiden har det varit mycket diskussioner om kostnaderna för flyktingmottagande. Vi måste öppna våra hjärtan och inse att det kommer att inkräkta på vår välfärd har varit budskapet.

Men lek med tanken att vi skulle räkna ihop alla bonusar, fantasilöner, arvoden för mängder av styrelseuppdrag (hur hinner de med gratisgolfandet, sportevenemangen och jakterna?) och avgångsvederlagen.

Bara en av SCA-flygningarna kostade runt miljonen. Frågan är om vi inte skulle klara både asylboenden och standardhöjningar i äldreomsorg och skola på de pengarna. Jag minns aldrig när någon bad mig öppna mitt hjärta för direktörerna.

SCA:s nye vd var tydligen tvungen att hyra en dyr Porsche när han var ute på uppdrag. Det fanns visst ingen annan ledig. Jag har ett tips som jag har provat: Rent a wreck. Jag fick en begagnad Jetta med lite plåtskador.

Den dög bra åt mig. Det var väl vad jag var värd…

Lena Näslund